5/1 -10



Så vände jag sista bladet...., 2010 står nu här och väntar på mig, väntar på att jag ska skriva ett nytt kapitel.

Och det ska jag göra...., och jag har just börjat!

Jag känner något inom mig som jag inte känt av förut.., och den känslan behåller jag för mig själv.

Finns det något kvar av den jag en gång var?? Ja, hon finns där, -åååh, som jag saknat henne..., men det finns också bitar jag
lämnat nu.

2010..., du klingar gott i mina öron - Nu är det min tur!

Adjö till allt som stal.


Wicked Game - en låt jag skrivit :o) Nä, men jag trodde det när jag hörde den först..., jag är väldigt förtjust i Heather Nova när hon sjunger den, men det ska vara Chris Isaak! Spela den svinhögt, och stäng bort alla idioter i era liv och njut av er själva eller varför inte av djuren som inte är annat än de vackraste själar i livet..., dom varken sviker, kränker, eller ljuger! NJUT!

31/12 -09















30/12 -09


Jag kunde svalka öknarna
Jag kunde smälta isarna
För en oersättlig stund i din närhet
Jag kunde skingra skyarna
Jag kunde lyfta slöjorna
För ett svindlande bevis på din kärlek....

Afzelius vackra låt - och raderna sitter inetsade i mitt hjärta..

Men nu ljuder Heather Novas underbara röst ur högtalarna, så smärtsamt vackert...önskar jag hade en bild att visa vad jag känner, men tyvärr - det går inte.

There is a paradise that can be found
A better life to bring us round
And all we really need to do
Is see the world like lovers do

I want to take it easy, take it slow
To catch a fire and let it go
I wanna give myself to you
So we can live like lovers do...

Go'natt..

Lyssna -> Heather Nova




29/12 -09



Tro, Hopp & kärlek


Man kan inte gå tillbaka och börja om från början, men jag kan skapa ett helt nytt slut....

Nytt år och jag ska författa varenda sida i min nya bok, mitt nya år..!

I den boken ska glädje, lycka och kärlek spela huvudrollen.

Dit in når ingen och inget som inte är äkta, intuitionen styr och hjärtat talar.

~~~~

Snart blommar min vår igen..., jag längtar till mina söta Grodor ska vakna och spela de mest vackra melodier..., dom ska jag skydda med mitt hjärta, precis som mina älskade sälar, så att ingen ond når dem - precis som med alla andra fina djur som har något så unikt och vackert inom sig, dom är nämligen de som de ger sig ut för att vara. Och inte är dom till salu, dom heller.













28/12 -09

Kärleken är...


"Här, i den stilla gryningen Kan jag känna, allting andas igen
Dom tunga molnen, drev iväg med vindarna
Inga tårar ifrån himlen blir till regn ...


En ängel flög förbi, Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende på vår jord,
Som en sol som värmer oss, Och som himmels stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets skeende - med en tro:
Kärleken är ...


Och när natten sänker sig
Är vi trygga i varandras andetag
En vind, som smyger sig hit in, bär en doft utav vilda rosor


En ängel flög förbi.."


.... åååh, jag bara älskar denna låten, melodin som fastna i mitt hjärta för längesen,- sjöngs av en Skånska så klart, Jill Johnson ;o)

Hur som, kärleken är allt och denna bilden får tala för sig själv..

Kärleken Är..









26/12 -09

Att vara någon..

Tycks hos väldigt många jag mött på livets väg vara kanske det allra viktigaste när det kommer till kritan.
Det kommer liksom alltid fram..

Att ha en titel, fint jobb, pengar, en fin fasad utåt, fint hem, och att vara omtyckt slår högt, man är någon....? Men för vem?

Jag tror, låt mig bara säga att jag tror, ni har missat mycket på livets väg av vad som är viktigt här i livet, jag kan ha väldigt fel, för kanske är det trots allt så, att detta är för många det allra viktigaste?

Jag kan förstå när man är tonåring att man vill vara populär, man har kanske inte funnit sig själv ännu? Och en del finner nog aldrig sig själva.

Så, då kanske det jag skrev ovan är av vikt.

Idag skrev en person till mig: ...du är ju så omtyckt och är någon Tammy.... !
(Personen som skrev detta tycker jag om för den person den är, det jag känner till :o) )

Men raderna fick det att isa sig i mitt blod! Jag blev förbannad!! Det kunde du inte veta, du kunde inte veta att detta inget värde har för mig. Som det kanske har för dig?
Jag blev arg, för en annan person har sagt samma sak till mig...!

Om du var multimiljonär, hade de flottaste huset, var omtyckt av hela jävla världen, men förlorat alla du älskat, skulle du då vara lycklig? Jag tror inte du, ni, den, de kan svara på denna fråga, om man inte varit i den sitsen, jag är nästan övertygad idag att de som uttrycker sig så här, inte kan ha varit i den sits då man förlorat de man älskar.

För först då, först DÅ förstår man att inget annat har något värde i livet, inget alls!

När jag säger till folk att vara rädda om den å den i sin familj, så tittar dom på en som om - tja, men vadå?

Folk är så självfixerade, så egotrippade och allt som betyder något är att vara NÅGON!

Och tydligen är jag i mångas ögon NÅGON!

Vaffan är det?? Jag har aldrig strävat efter att bli "någon" aldrig strävat efter att bli omtyckt, helvete så många ggr jag kämpat med att föra min egen åsikt och bli idiotförklarad av andra, jag skiter fullständigt i vad andra tycker om mig!! Har aldrig brytt mig det minsta lilla, fråga min mamma & pappa :o) - Hon går alltid sin egen väg....om så hela världen är emot henne kommer hon alltid gå sin egen väg sa dom.., japp, så är det!

Sånt här leder i sin tur till missunsamhet, avund, svartsjuka och tro mig - den biten har jag fått känna av väldigt väl.

Min syster har alltid undrat varför jag är så sjukligt intressant för många? Ja, Varför?

Min mamma sa enda sen jag var liten till mig att gå aldrig och lägg dig osams med någon, utan försök reda upp, därför att man vet aldrig vad som sker.....ta aldrig livet för givet, ta aldrig någon för given...

Hon hade så rätt, men folk förstår inte detta...folk tror livet är för alltid och i det livet är det allra viktigaste att vara "någon" jag tycker såååå synd om er!

För jag kan bara prata för mig själv och det är att inget annat har något värde i mitt liv än de jag älskar - inget!

På tal om älskar, så älskar jag förutom min familj de som finns i mitt hjärta - mina vänner :o) Neeej, jag har inte många, många bekanta, men vänner, icke sa Nicke - för vad är en vän??

En vän till mig är någon som jag vet alltid finns där om ifall att...., och som vet att jag finns för den i alla väder.

Jag har låt mig se nu...Mmmm...3 vänner :o) Nära vänner.... :o)

Två av dom är Ami & Jonny Bjerkman - fyfan, dom har jag fått för mina synder :o)


Vi ses sällan, för vi bor med 70/80 mil ifrån varann - men jag skulle sätta mig i bilen och åka direkt hem till dom om de behövde mig och det vet dom om!

I sorg och smärta, i ur och skur finns vi för varann...

Vi kan bråka så stickorna flyger, vi kan gråta så vi fyller haven ihop och vi kan skratta ihop så att vi antagligen en dag får en hjärtinfarkt av ett gott skratt tillsammans :o)

Och just dom två vet att livet har inget värde utan kärleken....att vara "någon" för dom, betyder inget heller.... , dom två klokaste människor jag träffat på livets väg, men även de roligaste, goaste, ödmjukaste...men framförallt har jag aldrig träffat två människor som är så genuint snälla, så innerligt goa i sina hjärtan som dessa två människor är!

... en sommardag hemma hos mig, vi satt å grilla, fotade, drack vin och hade bara så kul ihop..- Ami prata med en patient? Vän? Minns inte - medan Jonny som vanligt visa vad han kände för sin älskade fru :o)

Jag älskar er två!!










25/12 -09


Med vakna ögon..

Att tappa tilltron kan gå skrämmande fort.

Kan bero på att man efter mycket som skett i ens liv, inte släpper in någon igen? Då sveket, sorgen och smärtan blev alltför tung att bära?

Man håller en vis distans till alla? Men ändå inte sluter sig så att man inte kan se vem som är äkta och oäkta?
För tiden visar ju alltid svaret.

Kanske gör man ändå det till slut? När man ser någon som är som en själv? Med samma värderingar på livet, på integritet, på det äkta i livet?


Jag är inte till salu för någons ord, min blick är lika vaken som fågelns vackra blick härunder.

Min tilltro gav jag kanske, men när man dödat den så får man den aldrig igen!

Vaken, barnslig, skärpt, ansvarsfull, klok, snäll, listan kan jag göra lång för den jag är, och jag är förbannat stolt över att jag aldrig varit en hycklare!

Helt rätt, jag lider inte av taskigt självförtroende, därför har jag aldrig svikit ett förtroende, gått bakom någons rygg, aldrig varit en hycklare, fegat mig - det behövdes nämligen inte.

Däremot har jag ibland gjort fel, trott för gott om någon, trott på den - trott på de där orden jag hörde då jag gett min tillit som för mig är en av de största gåvor jag kan ge.

Så trampa på den, och du trampa på mig! Och min tilltro, har du förlorat - men jag antar att den inget värde hade för dig i ditt liv, då hade du nämligen vårdat den väl!

Jag önskar alla snälla, ödmjuka, ni med gott hjärta en härlig fortsättning och jag hoppas ni fick den Julen ni önskade, för det är ni verkligen värda och mer därtill :o)









23/12 -09


God Jul


Önskar jag, och hoppas den blir fylld av värme!







22/12 -09




Ditt liv är summan av alla dina val....., det är det som gör livet så värdefullt för det kommer aldrig tillbaks.



Vet inte vad jag ska skriva riktigt? Tänker för mycket....,och ibland när jag börjar tänka så här, så vill jag bara stänga ner och låta havet blåsa mig ren igen. Undrar om torktumlaren har samma effekt?

Gonatt, och mina tankar är hos dig min fina Gudmor. En bild till dig..., jag hoppas den förmedlar vad jag vill ge dig!

20/12 -09


En helg i sommarens tecken.

Japp, nu har man firat årets sommarfest. Ja, alla kan ju inte fira samma saker, eller hur? Jag firar att tiden har vänt, nu går det bara åt ljusare tider igen - även om det kanske går lite långsamt, så går vi faktiskt åt ljusare tider nu.

Och bara för att jag skrev att jag hade svårt med höst/ vinter häromdan, så skulle jag få skit för det :o) Det har bara öst ner vitt pulver i flera dagar, och just där jag bor, blev det självklart värst :o)

Borde fixa till mina bilder, men jag orkar inte..

Galen tid är det och då passar denna galna bild :o)

Gonatt å sov så gott, nu ska jag krypa in i min Igloo jag byggt, med lite rött vin som värmer och sova gott och tänka på alla som stressar omkring och funderar på vart det gick fel i mitt liv, varför jag inte blev som andra? ...normala? ;o)

Jag sa galen va? riktigt jäkla cRaZy...








17/12 -09


Vinter & Varg och skjutglada jägare!

Jag är en vår - sommar människa och har jättesvårt för hösten, men även vintern. Men jag tränar, (går dåligt)

Jag kan tycka det är hemskt vackert som det är just nu då snön ligger vit, men det tycker jag i ungefär en dag..

Däremot ser jag bilder framför mig som jag vill fånga i detta vita pulver.

Men det allra märkligaste med mig är att jag alltid åkt till varma ställen på semester, tills nu,- plötsligt står det kallaste stället på min lista vart jag ska och ingen förstår mig. Konstigt :o) Men jag ska dit!

Jag skulle egentligen skickat upp en bild på en kattuggla, men jag bara älskar denna bilden på dessa två ascoola myror, jajaja, ni förstår inte hur coola dom är, men jag gör ;o) Attityd gott folk, liten på jorden kanske, men aldrig feg! Det är annat än andra, för att inte glömma alla de jägarna som anmält sitt snuskiga intresse för att ta livet av de vargar som nu ska skjutas, fy för fan säger jag!!

Över 10.000 jägare har anmält sitt megaintresse att få döda dessa vackra djur! Dessa djur som är så inavlade av att redan dödas av idioter!

Och när jag ändå är igång, så finns det väl inget som är så tröttsamt som att läsa om dessa stackars människor som bor i dessa vargtäta områden, där deras barn och lösa hundar inte kan släppas, med risk att vargen tar dom.

Och vi som bor i storstäder fattar ju ingenting om vilket helvete ni har som bor med dessa livsfarliga djur omkring er, ändå så har ingen blivit dödad av en varg i vårt land sen 1821 och det var då från en varg som hållts i fångenskap och aldrig lärt sig jaga då den väl släpptes ut.

Jag är bara så glad för dessa stackars människor skull att ni inte lever i storstäder, för här fick man lära sig redan då man var liten att man kunde bli dödad direkt om man gick ut...., bilar, våldsbrott, mord som är vardagsmat...och hunden, nä den fick man lära sig ta ansvar för om man ville ha den levande med sig hem och detta hade man med sig i sitt bagage när man besökte skogen senare.
Respekt och ansvar!

Och om vargen tar era boskapsdjur, så får ni liksom oss i storstäderna gardera er med stängsel eller som vi - staket. Men det orkar ni inte eller så kostar det för mycket pengar, men då ska man inga djur ha!

För jag undrar ärligt talat om jag inte tar mitt ansvar om jag kan skrika på den som kör över min hund sedan att den ska dö?

Stackars, stackars djuren....vilket grymt öde att hamna på samma planet som människan!

En fråga bara, vem ser till att hålla den mänskliga befolkningen nere? Moder jord är ju överbefolkad av människor.


Tick tack tick tack...nu är det bara 14 dagar tills detta år är slut.... :o)












15/12 -09


Nyårslöfte.

...det har jag aldrig haft kom jag på när jag hörde någon på jobbet snacka om nyårslöften och sånt..

Julen bryr jag mig inte om, men Nyår är bättre, då tar året slut - äntligen!

Så, jag satt där å funderade vad man ska med nyårslöften till? Kan man inte ha midsommarlöften? Sommarlöften?

Ok, jag bestämde mig för en sak, löfte eller ej, men 2010 det ska bli mitt år - japp :o)

Ut åker allt som gjort en ledsen, tjoffs, - min dörr är nu stängd!!

Jag lovar mig själv att jag ska ha ett underbart år, med lycka, glädje, värme och härliga fototurer och kanske blir det ett tufft år ändå? vem vet? men det ska bli mitt ändå....,för 2010 bär mitt namn :o)


En bild lite på sniskan de bjuder jag på, för jag var väldigt lycklig där med denna goa ko, så som jag alltid är med alla goa fina vackra djur som bär de jag uppskattar mest inom sig!










14/12 -09

Civilkurage skriver en i min gästbok....

Just det, vad är det? Hur många har det idag?

Har du kurage och mod?

En fråga jag ställt mig mer än en gång, och som allt som oftast dyker upp, särskilt i sammanhang som har med djur att göra.

Jag har idag haft kontakt med de som har hand om detta naturreservat, och även polisen - och just då kom detta med civilkurage upp.

Jag är nämligen mer än förbannad på mina medmänniskor som tycks gå runt med skygglappar överallt. Är kanske därför man föredrar djuren?

Det ligger en sälunge med avhugget huvud, där finns en flagga med ett namn, polis, samt de som detta berör förstår att personen/personerna som gjort detta dåd känner en kick, känner nån form av vällust och behåller sen sälungens huvud som en trofé.

Det som stör mig är att jag var inte den enda som gick där denna dag, det var inte många i o f s, men det fanns andra som sedan bara gick förbi..., jag såg dom nämligen och jag häpna över deras likgiltighet - som om man konstatera att där låg någon död, ett djur...sen gick man vidare...likgiltiga? Eller bryr man sig inte längre? Har man så fullt upp med sig själv och sitt eget?

Bryr vi oss inte om vi släcker liv? På oskyldiga varelser som djur, och även barn? Vi agerar inte, för vi vill inte blanda oss..., vi är några fega jäklar!

Vi vill vara så förbannat omtycka och inte stöta oss med andra, så för att hålla oss inom denna fina norm, så bryr vi oss inte. Vi blandar oss inte, vi agerar inte - men vi blandar oss i allt annat som inte angår oss!!

En person skickade ett mail till mig och skrev att jag inte skulle bry mig om detta, utan fortsätta skapa bilder...VA?
Ska jag inte bry mig??? Ska jag bli som alla andra som inte bryr sig? Jag bryr mig om de jag älskar, och kommer alltid stå upp för dom och kan dom inte föra sin egen talan, barn som djur - så ska jag göra allt för att bli deras röst i detta egofixerade samhälle!


Men om det låg en vuxen människa där utan huvud då, hade man då reagerat? Vad krävs för att man ska vakna?

Att de flesta struntar i grisarna som plågas, för nu är det ju Jul å traditionerna ska hållas, det har jag förstått, det är glömt nu!

Jag glömmer inte...., och min ilska kan ni vara övertygade om inte sänker mig, den sporrar mig bara att stå för det jag är.

Detta var kärleken, den äkta och vackra i livet, jag blundar aldrig, för den betydde allt för mig!

Så pass mycket att om jag kunde få njuta av deras liv, få bara vara där i den världen, så var det stort för mig, vi njöt av deras kärlek som vi fick ta del av.. vi blev accepterade.

Men, vart tog civilkuraget vägen? Vem såg, brydde sig någon? Vem bryr sig, eller är Julen så nära på trösklarna nu att man inte har tid för ett oskyldigt liv som släcktes?




Vi såg kärleken, vi såg er leka, vi fick vara där i er värld.. och vi såg frukten av kärleken..


Att vara en del av er, så långt det går..och så långt jag får..., en sann, ärlig värld, kärlek.... förtroende. Att se er läsa av mig, berör mitt hjärta djupt..



[ Hade dessa underbara djur velat, hade dom kunnat slakta mig hur lätt som helst..., en gråsäl kan väga upp över 300 kilo och dom har tänder att slita isönder.... ]






11/12- 09

TACK FÖR ATT DU TOG MIN KÄRLEK!

Jag skrev häromdan att "Min kärlek kan ingen ta ifrån mig.."

Nej, den kan ingen jävel ta ifrån mig, ingen!!

..kan knappt skriva, darrar av hat!

Åååh, gode gud, jag ska aldrig älska någon, aldrig fästa mig vid någon, aldrig visa min kärlek..

Dör dom inte, så gör någon allt för att se en knäckas.

Men, jag älska, jag älska så fruktansvärt ändå och priset det betalar jag hela tiden och jag trodde, för jag ville så gärna tro - att nån gång så ska man väl få vara lycklig?

Så jag älskade er, älskade sälar, älskade djur...så oskyldiga, så befriade från människans lögner och ondska..

Jag tog mitt pick å pack i morse när solen steg upp, då ville jag vara där med dom jag har i mitt hjärta.

Men något var fel...? Vad? Jag kände det långt in i märgen.

(Jag kan inte skriva ut allt just nu, då jag överlämnat detta till polis och andra de berör)

Jag gick tillbaks, där borta hade någon plötsligt satt upp en röd flagga...? Den stod inte där innan.

Jag gick dit, och jag föll ihop av ren sorg och förtvivlan.

Mina tårar faller, jag ser knappt vad jag skriver, era förbannade jävla as är allt jag känner just nu, helt död på allt är jag!!

Någon hade slaktat en sälunge där, en människa!!!!!! Ett människoas!


Nej, detta har inget annat djur gjort, den hade inga andra skador, jag gick nogrannt igenom den. Och fåglarna hade inte ens hunnit börja picka på den, vilket inte är så konstigt, jag gick där en timme tidigare.


För människoaset som gjort detta hade lämnat sitt avtryck på mer än ett sätt, bl.a en flagga med sitt namn!

Sälungen hade blivit halshuggen. Man hade tagit sand och täckt över ansiktet, men jag la mig ner och tog bort sanden och såg vad man gjort och mitt hjärta gick mitt itu och jag lovar dig/ni som gjort detta, att hade jag sett, hade ni önskat att ni bodde i helvetet!!!

Tack kära medmänniska, du har väckt det värsta inom mig och jag lovar dig att du aldrig vill träffa mig öga mot öga, men jag lovar att så långt jag kan, ska jag göra allt, för att du/ni inte gör det igen, iaf inte där jag finns, det kan du lita på!

Kan inte publicera de andra bilderna jag tog då detta nu ligger hos polisen och myndigheterna, men, jag vill iaf visa hur min egen art beter sig, för fan vet om det finns några gränser längre?

Ja, jag är galet förbannad, och jag skiter fullständigt i vad jag skriver, eller hur, eller hur andra tar det eller hur man vill tolka det, jag kan inte bry mig mindre, för det enda jag bryr mig om nu är de jag älskar och dom ska jag skydda med mitt liv.


Så här kort var livet!!


Nej, du fick inte vara ifred för människan, för människan är det värsta rovdjuret som finns,
jag skäms över min egen art om och om igen!







10/12 -09

It's amazing how you can speak right to my heart, Without saying a word you can light up the dark..

Så sjunger bl.a Keating och just så är det, för mig.

Jag tittar på bilderna, jag ser en liten grön groda.., jag vet ur fint han sjunger, hur han talar till mitt hjärta..

Och jag längtar tills jag ser dig igen, min finaste!

På tal om Keating, så är denna hans vackraste If tomorrow...

Vackrare och mer sann finns inte, känner jag iaf, och jag ifrågasätter det aldrig, för jag vet hur det är - för livet är så förbannat kort och plötsligt så hade ljuset slocknat ut!








9/12 -09


Jag lyssnar bara på en röst - mitt hjärtas.






7/12 -09


Min kärlek kan ingen ta ifrån mig.




6/12 -09

Tänk så underbart att ha en fotopartner...

En som man kan dela det man sett och upplevt med..

En som man kan inspireras av och kanske inspirera själv..

En man tittar på och ser att den gläds lika mycket som en själv av det ärliga i livet..

En man kan resa iväg med....

En man kan sitta med om kvällarna och planera vad vi vill se, fota, fånga..njuta av.

En som väcker en på morgonen och säger - kom så sticker vi...

Så många drömmar når mig...

Nej, jag har ingen fotopartner, och Nej - jag vill ingen ha heller, bäst jag skriver det så att ingen missuppfattar mitt inlägg, för så mycket missuppfattas och tolkas galet.

Det är nämligen väldigt svårt att trivas med någon, förlåt, inget illa menat. Men jag trivs bara med den som jag kan vara mig själv med. Och där jag vet att den är sig själv.

MEN, ett stort men här..

Jag har en underbar syster som ibland leker med mig, och vi har väldigt kul ihop. Men hon har faktiskt en fotopartner till, som vill vara med henne. Så ibland lånar jag ut henne ;o)

Ibland så frågar jag dock en kille om han har lust att följa med mig ut och fota...., de där dagarna när allt känns x-tra tungt och trist.

Han skriker ut av ren lycka :o)

Jag ångrar mig nästan alltid när jag är därute med honom och ska fota, för han tror att jag vill leka Björnleken, Lejonleken där han tar mitt huvud och stoppar in det i hans stora gap samtidigt som han morrar ;o)

Brukshundsfolk hade gråtit blod om de sett...

Han struntar fullständigt i att min kamera och objektiv kanske aldrig mer fungerar efter en tur med honom, bara vi har kul - han har kul ....

Han är vild och otämjd som havet, han har sitt barnasinne, han är alltid lika glad och det bästa med honom är, jag får vara ifred från andra, för ingen normal människa vågar komma fram - tack Lloyd!


Här på denna bild som min syster Jonna tagit, har han precis kommit upp från havet, han sprang när han såg att jag låg ner i tron att jag ville leka Björnleken - jo, jag försöker skydda kameran, och nej - tro inte det går att säga - SLUTA Lloyd, det har motsatt verkan på denna rabiata hund :o)







5/12 -09


Jul och Nyår...

Alla stressar omkring, far fram och tillbaks, alla måsten de själva faktiskt vill ha, så trött på att se, höra det.

Som en värld man liksom inte tillhör på något vis. Längre.

Så glad att jag får tillbringa den vid havets liv, därute där allt är äkta, ärligt och så fyllt med något som ingen Jul eller Nyår kan ge mig, - kärleken.







2/12 -09

Mina ögon kan glittra, mina läppar kan le - men smärtan i mitt hjärta, den kan ingen se..?

...eller, mina ögon är ett Hav i vilket mina drömmar är reflekterade..?

......eller en hög dos av vitamin D3?

...en fasad för att skydda från frågor?

Det förtäljer inte historien och mitt inre håller jag alltid stängt för allmänheten, dit in når ingen.

Men visst är det så att en bild inte säger allt? Eller, så var det nog - den sa allt.

Imorgon ska jag kanske visa en bild som säger allt, eller gör den det ?



28/11 -09

Havets Guld

Jag är där havets guldklimpar spolas upp på land, där min kärlek simmar fram och tittar nyfiket på mig med ett ansikte så oskyldigt och befriat och där vattendropparna leker i deras morrhår,.. jag är hemma, här bor mitt hjärta.

2009, snart är du slut,..tiden tickar och jag hoppas tiden går fort.., smärtsamt slocknar ljuset ut.

Månen lyser in i mitt rum nu, det är natt och mina ljus flämtar snart ut..

Jag har öppnat mitt fönster och vinden från havet fyller mitt rum och jag hör vågorna piskar och ryter - så vacker du är inatt Hav.. så svart, men ändå så ljust, då Månen har skapat en silverväg där vågorna svallar och skapar den vackraste musik mitt hjärta vet.

Du vaggar mig till sömns, älskade Hav...

En låt så vacker... "Ljuset"






Tillit...

Något av de vackraste och svåraste jag vet.

Vad är tillit? Att jag litar på dig, och till dig. Eller att du litar på mig och till mig.

En del människor har många de känner tillit till och det är ju bra.

Om jag öppnar mitt hjärta, visar dig att se, att känna och att dela mina känslor, drömmar, rädslor, smärta och hopp, så har du min tillit.

Den som jag med försiktighet valde att ge dig, den jag aldrig någonsin ger - för jag aldrig någonsin känt att jag velat.

Om du vänder mig din rygg, så finns jag ändå kvar, mitt hopp och tro på dig var så stor, för det jag gav dig var för mig det finaste jag kunde ge, för mig,....för andra och för dig kanske inget, men just för mig var det så, då livet format mig till den jag är.

Om du vänder mig din rygg igen, så har du gjort det för sista gången, och du tog död på min tilltro.

Så här tror jag att djuren många ggr känner,.....därför är det för mig så väldigt stort att få ett djurs förtroende, för jag går till mig själv och vet att inga vackra tomma ord kan få den att ge mig det, utan bara min handling, därför sviker jag aldrig eller vänder den ryggen som lät mig få nyckeln till dens lås. Jag vårdar det ömt i mitt hjärta.


En låt så vacker med en underbar text

"Född Fri"

Och en ny artikel om Myror

I Myrornas Värld







25/11 -09

Vad har detta inlägg med mina bilder och hemsida att göra undrar du kanske? Jag önskar bara att framföra något som står mitt hjärta nära, nämligen min kärlek till djuren. Därför gör jag detta på min hemsida denna gång. För de som inte kan föra sin egen talan, nämligen djur och barn!!

Vågar du se verkligheten?


En död gris bland sina kompisar som går i smuts, avföring - en skam!

Eller är du liksom de flesta andra en feg ynklig hycklare? Ja, jag är sååå jävla förbannad! Jag kan inte sprätta vackra ord omkring mig och spela ert spel, jo, jag kan sprätta vackra ord omkring mig när jag känner för det och då det är rätt.

Impopulär kan man riskera att bli :o) Och vad bryr jag mig om det? Inte ett skvatt! Det finns så många som tycker illa om en som inte ens känner en, man döms av andra som inte känner en, riktigt komiskt. Och alltid hamnar jag där som en jävla outsider och ska tycka till om djuren. Är det kul? Nej, verkligen inte. Jag har många ggr lagt band på mig själv, håll käften nu Tammy!! Och jag försöker att bli en i mängden, va? Nä, det gör jag aldrig!! Inte en chans!

Men, så vet jag med mig, om alla höll käft, hur skulle då förbättringar ske? om vi alla höll med och knep igen? För det är ju såna vi är, sköt du ditt så sköter jag mitt stuket. Men nu handlar det inte om mitt eller ditt, det handlar om andra levande varelser som varken du eller jag har någon som helst rätt att bestämma över. För den enda som ger oss den rätten, är människan själv.

De få som känner mig, och dom är få vill jag lova, jag har alltför hårda krav, nä förlåt - jag har inget behov av att ha en massa omkring mig, men de få, det vet vem jag är och det vet att jag säger vad jag tycker och jag skiter fullständigt i vem det är till jag säger min åsikt. Fast mest rätt vore att säga att jag är alltför svår att få kontakt med. Har någon märkt av det? :o)

Man surfar runt på nätet och allt och alla liknar varandra, alla är så gulliga och alla är så bra, vad skönt - då kan man få vara ensam om att vara en besvärlig typ även där :o)

Jo, över till det som gör mig så fruktansvärt upprörd och egentligen inget som jag borde bli upprörd över nu, jag visste det ju redan, jag har hållt på med detta så länge, jag vet - ändå går mitt hjärta i tusen bitar. Nä, mitt hjärta är redan i tusen bitar, miljontals bitar.

Hur fan kan vi behandla djur som vi gör??? Finns det ingen gräns längre?

Jag var på en blogg häromdan och givetvis blev jag förbannad när jag läste, inget ont mot dig som skrev - Du visste inte att du skulle få en brinnande tornado runt dig.

Men denna syn på djur är för jävlig! När det gäller barn och djur så kan hela jävla världen stå enade mot mig, jag kommer ändå aldrig knipa käft, för människan är en sann falsk typ, feg dubbelmoralist, ett asdjur!

Jag struntar i vad andra äter, det vet ni som känner mig, men jag struntar inte i lidande, jag struntar heller inte i att min egen art visar så osmakligt omdöme.

Män har en förmåga att hålla käften och gå sin väg. Kvinnor har en förmåga att öppna sin käft och däremot kläcka ur sig de mest korkade saker man ibland kan få höra, frågan är vad som är värst?

Exempel från kvinna: Men sådär har inte djuren i sverige det!, skönt att veta att dom har det så bra.

Åååh, suck!!

Ja, nu tänker du säkert hur jag kan sitta där och döma andra? är jag så jävla bra själv?!

Nej, jag gör så många fel, jag har så många brister - men jag har iaf så pass mycket insikt att jag vet vad som är fel och kan göra val utefter det och efter bästa förmåga, ibland lyckas man - ibland inte. Då kämpar jag bara ännu mer.



Bra Svensk djurvård? Är detta bra???


Så resonera man ang slaveriet - det var en självklarhet, att tänka sig annat vore helt fel och bara en konstig tanke.

Men just det här när vi vet att något som är fel begås och sen rättfärdigar det med olika dåliga ursäkter, det får mig att må illa.

Kan jag inte se mig själv in i ögonen och säga - Tammy din jävel, tycker du det är rätt? Varför mår du då så dåligt??? Sluta försvara det då din dödumma idiot! Förändra ditt beteende, gör något åt det du ser, gör något, men sitt inte där och knip igen din fega käft.

Om jag vet att ett litet barn far illa, ska jag då sköta mitt eget och inte lägga mig i, eller ska jag agera och riskera att bli utsatt för diverse påhopp?

Om djur far illa, ska jag då sköta mig själv och hålla käften och blunda, eller ska jag agera?

I båda fallen handlar det oftast om individer som inte kan föra sin egen talan, och jag skulle skämmas om jag valde att låtsas som ingenting och gick min väg.

Nu är jag inne på djuren:.... det som gör mig mest ont är dessa Auswitchz (Slakterier) det får man inte skriva enligt en idiot på Fotosidan, därinne finns för övrigt många idioter som stagnerat på sin väg och rättfärdigar allt det själva gör. Det är sååå synd om deras dotters lilla kanin, men dom skiter fullständigt i de djur som skållas levande på slakteriet, eller den ko som hänger där upphängd och förblöds medan hennes kalv ännu sparkar i hennes mage - vaffan, det är ju bara djur vi ska äta!! Då är en sån som jag inte klok, hur kan jag ens jämföra??

Det är ju hans dotters lilla kanin vi talar om.....

Var det nån annan på denna hycklarsida som våga ta bladet från munnen och säga ifrån? Nej, istället skicka andra som tyckte det jag skriviet vara bra och skrev till mig och tacka.

Nej, jag blir inte glad och jag svarar inte på era mail, för ni är lika fega i mina ögon. Och tyvärr är det inte första gången jag upplever detta på en svensk sida på 2000- talet, helt jävla otroligt!

De få ggr jag svarat dessa som skrivet till mig och frågat dom varför dom inte själva säger vad dom tycker, så får man svar som att:

" Jag vill inte bråka" " Jag kan inte uttrycka mig" " Jag vet inte vad jag ska säga" o.s.v...men till mig vet man uppenbarligen vad man ska skriva och tacka för iaf.

Dubbelmoralen vet ingen gräns och inte dumheterna heller! Den som går runt med skygglappar hela sitt liv, vill inte se, för allt den gör är rätt. Skulle den mot förmodan ens få tanken att ifrågasätta det vi gör mot dessa djur, så skulle den genast bortföklara det med att så har vi alltid gjort!

Ja, en gång i tiden ansågs slaveriet som självklart. Att judar skulle gasas ihjäl tyckte de flesta var ju helt ok.

Idag anser vi att det är förkastligt!

Och jag anser att det vi gör mot djuren är mer än förkastligt, det är så oerhört grymt att jag inte finner ord! jag skäms så mycket för min egen art människan!

Djur som inte få se dagsljus för att köttet ska passa människan. Burar där de inte kan röra sig i. Slaktmetoder som är så fasansfulla att det inte finns ord. Gäss och ankar som tvångsmatas med trattar som förs ner i halsen flera ggr per dag för att levern ska svälla upp och ge fin gåslever m.m. Och några är så korkade ännu idag att dom säger att djuren har det bra? Vaffan är då bra? Jag är allergisk mot korkade människor!

Djur känner precis samma känslor som vi gör, glädje, lycka, ångest, rädsla m.m. djur är så otroligt kloka.

För många år sen, rättare sagt 25 år sen blir det nu, så förstod jag inte varför jag tog så illa vid mig av detta med hur vi behandla djuren. Jag trodde att jag skulle bli mer avtrubbad kanske med åldern? Mer förstående för det vi gör? Jag var för känslig antagligen??

Jag fick iaf följa med till ett svensk slakteri för att se hur det gick till. Ska sägas att detta hände på VÄLKOMNAD tid, alltså ej bakom stängd dörr.. vad som sker då, vill du inte veta, men om du tror att det som sker är bra, då tror du mer än fel.

Grisar som skriker av ångest då de ska följa ledet fram till avrättningen, de vill inte - man slår till dom...man skriker, föser dom - vet du hur doften av ångest doftar? Vet du hur rädslan doftar?

Kor, hästar m.m - alla så medvetna om vad som ska ske.

I vart fall där stod jag framför den vackra kon som skulle dö. Varför skulle hon dö? Vem har bestämt att hon inte fick leva mer? Jo, vi - människor.

Jag stod bredvid denna människa som berätta vad som skulle ske, han tog upp sitt vapen, en bultpistol använde man då iaf. Något inom mig dog då...något hände? Något var så väldigt fel...

Han rikta sin pistol mot hennes vackra huvud, och hon såg in i mina ögon hela tiden och jag såg min egen fega spegellbild där i hennes varma ögon och hennes ögon sa mig så mycket...

Ändå stod jag där och såg på, jag lyfte inte ett finger, jag sa inte ett ord - jag såg bara hur hon avrättades där mitt framför mig, men hon föll inte ihop direkt, hon stod kvar, så hon fick en till, hon ryckte till, ändå vek inte hennes blick från min....och ännu ett skott till....tills hennes kropp sakta sjönk samman hela tiden med sin blick som etsat sig fast i min.

Jag vände mig om, jag grät inte - jag gick bara min väg och jag har nog aldrig kännt ett större förakt, hat gentemot mig själv.

Förstod jag bättre? Nej. Tvärtom.

Vad kunde jag gjort? Slagit ihjäl honom? Skrikit, vad? Vad hade det hjälpt om det tog mig och låste in mig? Inte ett dugg, men jag kunde åtminstone sagt något? Uttryckt min sorg för att hon inte fick leva mer?

Jag var förstelnad, jag var helt hundra på att jag skulle få ett ruskigt spel därinne och jag hade fullt upp med att bita samman alla mina känslor. Men jag glömmer aldrig....aldrig ska jag glömma henne.

Vi gullar med våra husdjur, hund, katt m.m - helt rätt så klart, men har vi någon anledning att inte bry oss om andra djur? Har vi rätten att göra så här mot andra djur som inte anses vara våra husdjur? Har dom mindre känslor än din hund?

Rasism är det att göra skillnad. Rasism är det om man gör skillnad på en gris och en hund!

Manfred Karreman, mannen bakom filmerna som kom ut ang Hund och katt djurplågerierna i Asien då man kokar levande djur m.m - han sa en gång till mig att - Tammy, du kommer aldrig bli härdad mot detta, det går aldrig ur dig, du är en av dom som aldrig blir fri från detta du sett och ser, du kan inte släppa det för du känner en kärlek och respekt för annat levande, låt dig aldrig bli som andra....

Han blev känd Manfred, för sitt kurage, sitt mod, för allt han gjort för att sprida ut till världen hur svinigt det går till, men ej bara om hund och katt, utan även innefrån slakterier, transporter m.m. Men det svåraste för honom var att stå och se på, utan att ingripa, precis så som jag kände. Men om han hade gjort det, hade hans budskap aldrig nått ut.

Jag har alltid sagt till de få jag känner att en dag åker jag i fängelse :o) Och ja, om jag en dag åker i fängelse så blir det p.g.a att jag har sett ett djurplågeri eller ett barn som far illa och jag kan fanimig inte tygla mig då.

Så många ggr har jag sett bilden av sälar som klubbas för deras skinns skull, detta blodbad där deras mammor skriker av smärtan att se sina barn klubbas ner - satt mig in i den sitsen att tänk om du vore där Tammy, vad hade du gjort?

Ja, jag hade nog fan slagit ihjäl nån! Förlåt, jag är inte ond, jag är bara ärlig med vad jag känner, dock ej sagt att jag hade gjort det, men visst finns möjligheten. I ren sorg isf för det vi gör.


Försök förställa dig hur det känns när du hör dina vänner skrika av ångest och rädslan...

Grisarna som mår mer än dåligt på våra gårdar, dessa grisar som sedan ska serveras som Julskinka på ditt Julbord, dom far så illa och jag vill bara dö av denna sorg jag ser!

Swedish meats ordförande eller vad det nu var avgår, den andra försvinner och några försöker säga att detta är ok - allt gör vi i taskiga dåliga försvar.

Nej, jag är ingen militant vegan om du nu dömt mig redan? Även om jag inte dömer dom som är det. Jag är ingen alls. Det enda jag vägrar vara delaktig är i detta svineri. Människans ständiga svineri.

Så min kära medmänniska, vågar du då se verkligheten? Kan du för ett ögonblick tänka dig att ta bort dina fega skygglappar och bara se hur fantastisk bra våra grisar har det på våra fina Svenska gårdar? Var inte rädd, detta är inte slakten eller vägen dit...detta är bara hur det är att vara född till en gris i vårt fega, kalla samhälle!

Varsegod och se, det är vi som har kunskapen, med kunskap följer ett ansvar och det är ju trots allt vi människor som bestämmer överallt, den rätten har vi gett oss själva så fint!

Ett liv som gris

Stort Tack till er eldsjälar som vågar med ett stort mått kurage utsätta er för risken med allt vad det innebär att få fram sånt här, för det är ju inget annat än verkligheten ni vill visa oss andra..

Tack till Djurrättsalliansen som tillät mig låna deras bilder. De som nu ligger bakom detta senaste avslöjandet.

 

23/11 -09

Ögon som möts...läppar som ler...


Tack.







22/11 -09



Döden är inte den största förlusten i livet - utan vad som kan dö inom en medan man lever.




Så länge mitt hjärta slår...







17/11 -09

- Du doftar havet Tammy, sa mamma och borra sin goa näsa in i mitt hår när hon krama om mig....., tänk så många gånger jag hört henne säga så, och jag minns så väl hennes vackra leende hon uppvisa då.

Kanske inte så konstigt, med tanke på att vi alltid bott vid just havet?

Själv tänkte jag inte alls på hur Havet doftade då....

Jag visste inte ens hur beroende jag var av havet...

Men, med tiden blev jag varse mitt beroende, det beroende jag faktiskt ärvt av just mamma & pappa, kärleken till havet.

Detta hav som många gånger skrämt mig, det vilda, otämjda, nyckfulla hav som många gånger stormat upp sig likt en svart och hotfull demon.

Alla år jag fick följa med pappa ut till sjöss.... dessa stormar när ett stort lastfartyg plötsligt känns lika litet och ömtåligt som de sköraste glas...., så himla rädd jag var många gånger..

Resan till mitt drömland när jag hamna mitt i naturens enorma krafter med cykloner som fällde palmer lika lätt som man knäcker en tandpetare, och där havet var lika vansinningt stormande galet vackert vars enda uppgift verkade bestå av att vilja sluka allt i sin väg.

Aldrig anade jag att havet skulle bli min räddning. Min tröst, min ro och där jag fann min styrka. Jag älskar det vilda och otämjda, och jag älskar din doft vackraste hav.


I Need You


OBS!! Anonyma ondsinta små människor behöver inte göra sig besvär med att maila eller försöka skriva i min gästbok, jag är inte intresserad av något från er!




15/11 -09

-"Låt inte dom jävlarna ta dig.... Sjunger Lundell i en skön låt och texten är bara just så ruggigt skön!

..tänk så skönt att få gå sin egen väg...bort från allt, ondska, utnyttjande..rubbet...

" Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri, när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti "

Vilken oerhört vacker text...så få ord, som går rakt in i mitt hjärta...japp, jag är helt övertygad om att han skrev dom just till mig!

Musik och bilder hör samman...

När jag körde hem från stranden slängde jag in en gammal CD och mitt hjärta log....plötsligt var jag liten igen, mina föräldrar hade grillpartaj, rättare sagt alltid nån form av Argentisk Asado...vinet flöda, kryddorna, aaahh - de var viktigast sa pappa alltid och envisades med att jag MÅSTE fan lära mig hur man gör en äkta chimichuri :o) Åååh så gott det är....chimichuri kan man ha på allt!

...å så denna musik, tror minsann min hörsel blivit nedsatt tack vare dom faktiskt, helpajad av mina föräldrar som envisades med att ha förstärkare överallt ;o), - det var liksom inte normalt...det var HÖGT, det dunka i bröstet på en och det sjöngs som bara den och man led... ;o) Jo, jag minns att jag önska att mina föräldrar faktiskt kunde lugna ner sig lite ibland..jag menar, hur många får be sina föräldrar skruva ner musiken?


Var jag kanske alltför påverkad av mina kompisars liv? Deras "normala" föräldrar?

Hemma hos oss fanns det ingen husmanskost. Näpp, mina föräldrar hade bott på andra sidan jordklotet, rest över hela världen, och dom var så Osvenska som man kan bli :o) När dom inte ville att vi skulle förstå vad dom sa, prata dom spanska med varann.

Konstigt att man blev som man blev? ;o)

Minns de få ggr jag åt hemma hos en kompis, och hur smaklöst det var...hur vidrig skolans mat var...

Japp, jag blev klart påverkad, jag fick lära mig en sak iaf - man ska aldrig gå i andras skor, man ska gå sin egen väg, och man ska alltid följa sitt hjärta och aldrig bli en falsk, feg typ - så låt inte dom jävlarna ta dig Tammy! Låt dom aldrig nå dig, de där som stängt sitt hjärta,..de där du vet...!

Demis Roussos....oj oj oj, vilken låt har du gjort som är vackrast? Vilken röst...!


Då när jag var liten förstod jag inte vad det var dom gilla - idag förstår mitt hjärta...

Här är två av hans låtar, men det spelar ingen roll vilket språk han sjunger på, det är lika vackert!

Demis Roussos - Good Bye My Love Good Bye

Demis Roussos - Forever and Ever

Jo, sa jag det att musik ska spelas högt? Det ska vibrera och dunka i bröstet och hjärtat så att man känner att det kommer i otakt, då först är det bra!


















6/11 -09

Jag hade egentligen tänkt skriva lite om Svininfluensan och vaccinet, varför det då? Vad har det med bilder att göra?

Tja....det handlar om djuren så klart! Djur som exploateras återigen för människans skull. Men, tyvärr orkar jag inte göra det idag, utan tar det när jag har mer ork.

Min syster Jonna Bergström har uppdaterat sin hemsida :o) Kryss i taket!! Det känns viktigt för mig att skriva detta då hon inte uppdaterat på åratal nu och hon har säkert fem miljarder bilder som ligger där. Hur som, gå gärna in och besök henne och njuuuuut av hennes bilder från det stora Blå....en fantastisk värld!


Här är två bilder som Jonna tagit på mig en mycket het sommardag, förra sommaren -08 tror jag det var...? Jo, jag är barnsligt lycklig ihop med djur, syns det? Det är också hos dem jag finner det ärliga i livet...

Märk väl hur hon blundar ....visst är hon underbar? Förtroende....tillit, något jag värdesätter här i livet... ömsesidigt!






5/11 -09



It's Amazing How you can speak right to my heart...






3/11 -09

Så länge jag längtat efter att få se mina älskade sälar igen....

Så, natten mellan lördagen och söndagen 31/10 -1/11 gav man sig iväg mitt i natten.

Det var alldeles underbart, spännande, ljuvligt, härligt, underbart....snart så....

Havet svallade...vinden lekte med en..och det var mörkt, jättemörkt....jag hade hoppats på att Månen skulle vara fri denna natt, men han var lite upptagen med alla molnen - men man är ju inte den som är den:o) redo att vara där vid kärlekens sida när solen steg upp, utrusta man sig med pannlampa som stundtals kunde stängas av då Månen trots allt följde en ibland.

Allt hade förändrats...stranden är aldrig sig lik och vad man än tror, så kan man faktiskt gå lite vilse därute då sandbankar byggs upp av stormarna - återigen denna spänning som tar vid när man plötsligt kommer på att man inte hör vågorna på ena sidan lika nära??

- Var är jag nu??? Alla sinnen är på spänn, men mest av alla denna spänning att förhoppningsvis få återse kärleken.

...så svårt att veta exakt var man är....och måste samtidigt veta var jag är, för jag vill inte skrämma mina vänner....

- Har dom upptäckt att man är där? Kommer dom att känna igen mig? Hur stora är deras små goa bebisar nu?

..stannar, vågar inte gå längre...vet inte hur nära jag är där jag tror dom är....varför stiger inte solen upp??? Tittar på mobilen stup i kvarten på klockan...Nu borde väl solen vaknat? Vad är fel?? Ser trots allt att himmlen ändrat ton....

Sätter på pannlampan igen, måste lokalisera mig och se om jag kan se något? Men det blåser, mina ögon tåras....plötsligt hör jag några ljud...ååååh, kan det vara?? Hörde jag rätt? Är nästan övertygad på att jag hörde dom..? Snurrar runt, ser inte ett dugg, ser fyren, ser land, men har ingen aning om hur långt ute jag är...

En smula trött är man förstås också av att inte sovit, samt gått i sanden så långt i denna blåst.....men så trött att jag inte kan se? Hmm...skärp dig Tammy!!

Jag låter min lampa lysa åt ena hållet, mot land, över havet....

Jag känner hur mitt hjärta slår en dubbelvolt....stannar till...jag slutar andas...koncentrar mig djupt och gör samma sak med lampan igen....

Där ute i havet några meter ifrån mig tittar HUNDRATALS ÖGON på mig och jag känner en lycka så djup, så innerlig, så fylld av kärlek att tårarna faller....

ÅÅhh, dom hade upptäckt mig för så längesen så klart....dom visste...jag hör nu deras läten, någon som ylar likt en hund...oj så svårt att beskriva känslan denna natt/morgon.

Det är fortfarande mörkt, och att ta bilder känns totalt hopplöst just då, en annan går ju inte runt med stativ.. så jag går min väg, för att inte frysa..går tillbaks en bit för att solen ska vakna mer...så att jag får se dom, njuta av deras underbara vackra liv..

Himmeln färgas rosa...solen vaknar sakta upp, men molnen hotar att snart ta över.

Sååå många ni är...och så vackra barn ni fått...vilken lycka att få vara där med er.

Dom känner inte igen en först och är tillbakadragna..men efter en liten stund när ni läst av mig, känt min doft...så är alla framme vid strandkanten och deras små ljuvliga bebisar som för övrigt är väldigt stora egentligen är oerhört nyfikna på mig, lugnade av sina föräldrar att jag nog ses som en vän?

Tack för en underbar morgon hos er vackraste liv..






Och tack mitt älskade Hav - utan dig hade jag inte orkat.





27/10 -09

Oj, titta - jag har en hemsida - den hade jag glömt bort :o)

Jag drar en djup suck....och säger - Fyfaaan vad allt är tråkigt!! Och jag menar det så innerligt...fyyyfan vad allt är tråkigt....säg det 15 ggr till Tammy, så börjar du skratta.

Så är det, det är så tråkigt att t.o.m säga den meningen att till slut börjar jag skratta av tristess, fan jag är inte klok nånstans tror jag.

Man får inte svära, varför vet jag inte?! Det är fult! Obildat? Eller kanske bara gammaldags skitsnack som härstammar från då alla gick i kyrkan? Hur det än är, så känner jag så just nu och det där med att utåt bete mig som någon jag inte är, blir aldrig min melodi!
(Har inget emot kyrkan, har bara svårt för hyckleri, jag tror på det goda..)

Och, man får inte tycka det är tråkigt heller - då ska man rycka upp sig!! Är det också fult? Var positiv...

Min kära vän Jonny Bjerkman var en av de som anammade min fras - "fyfan vad allt är tråkigt" och skickade mig några t-shirts förra Julen där denna text stod på. Intressant eller hur? En inblick i mitt tråkiga liv. Hur det än är, jag hade en av tröjorna på mig en dag, och en man gick förbi mig klädd i kostym och såg allvarlig ut - han läste på min tröja och han gav upp ett högt skratt och sa till mig - TACK, det där gjorde min dag, jag trodde jag var ensam :o)

Jag har inte skrivit på länge, så nu ska jag skriva desto mer.

Höst - jag HATAR hösten, jag hatar denna årstiden och det får man heller inte tycka, känna och säga. Då är man deprimerad och får en diagnos direkt - folk säger till mig - du har nog drabbats av en Höstdepression Tammy!

NEEEEEEJ!!!! Jag hatar det bara!!

Jag har suttit här och surfat runt på olika sidor på nätet och överallt kan jag läsa om den UNDERBARA hösten...alla dessa fantastiska färger, den höga luften.....hur folk bäddar ner sig i sina soffor och myser med sina böcker och dricker rödvin - dom njuter...
Jag tror dom ljuger...

Åååh gud, vad fatttas mig??? Varför kan jag inte känna så? Varför kan inte jag känna åååh så mysigt, de kommande sju månaderna ska jag ligga där och mysa i en soffa med en bok? Bara tanken låter så härligt, så mysigt....

Jag kan se mig själv hälla upp ett glas rött, lägga in veden i kaminen, klä mig i sköna mjuka kläder, krypa sen upp i soffan och bara känna harmonin...kärleken....?? Lyckan, livslusten...vila, tid för vila...och utanför sprakar naturen i alla dess fantastiska färger till en klarblå himmel med vita söta små pluffiga moln..

Jag kan alltså se det, men jag kan inte känna det... jag är som en blomma som sakteligen vissnar ner, dör ut...eller som ett förbannat löv som hänger där på trädet och som envist vägrar släppa taget, envist vägrar dö, ...för att till slut hänga där helt ensam när vintern tar sitt struptag om mig... - Dö för fan!!

Jag är som ett barn som längtar efter sommarlovet....så omogen, så märklig, som om jag åker med en enkel biljett brevid mig själv och bara betraktar...

Jag trodde att jag med åren skulle lära mig att älska hösten? Jag trodde att blir jag bara mer vuxen, så kommer jag också att tycka om det..- jag trodde så mycket.

Jag går ut och ser alla löven i alla färger.....se Tammy!, se så vackert....och jag försöker se....jo, det är vackert, såå många färger....åååh kan jag verkligen tycka om detta? Jag vill...

När jag äntligen känner att jag tror jag tycker lite om det...så är allt borta.....allt var dött, alla bladen trillade av, så förrdiskt att jag ska njuta av något som är dött, som inte finns...livet var ju borta, det var dött, det fanns inget, som en falsk fasad som försökte förtrolla mig med sin vackra mask - Jag hatar dig, jag får aldrig mer tvivla på min intuition..

Döden, tomheten, ensamheten lurar dig bakom, jag vet....och när jag börjar tror, för jag vill så gärna tro, jag vill så gärna känna - så rycker han allt ifrån mig, han tar vad han vill ha och lämnar endast ett hånfullt ekande skratt kvar till mig...

Låt dig aldrig tro Tammy, lita på din intuition!

...solen....var är den? Det regnar mest hela tiden, det är dimma, rått, mörkt och kallt....detta mörker, klockor ska ställas om, vilka dumheter, bara det gör att jag skulle kunna gå ut och vråla i skogen....ge mig våren..ge mig sommaren...

Låt mig höra lärkorna i skyn, låt mig höra grodorna spela i samklang med syrsornas vackra melodier....låt mig sitta vid havet med benen i vattnet och bara njuta av solen som inte lägger sig förrän vi båda är nöjda...

Jag hör skratten av folk på sina båtar, jag känner doften från grillarna som går varma..jag hör glasen som klirrar och jag vill alltid gå klädd i shorts och linne med bikini under ifall att jag måste bada bara sådär plötsligt av infallet av havets lockande leende..

Varför, varför bor jag i detta land? Jag passar inte det minsta lilla in här, jag känner mig som en outsider på alla sätt och viss.
Jag drömmer inte om det som ni drömmer om, jag vill inte laga mat klockan 17.00 och sen äta klockan 18:00, jag vill inte gå upp tidigt för att jobba, åååh wow, tänk om man blir uppflyttad och kan ge mer av sin tid på jobbet? Kanske en karriär där ? Ånej, jag tackar nej...nej nej nej...

Jag vill inte handla kläder, jag hatar att shoppa, hatar att handla överhuvudtaget, gillar inte familjemiddagar och släktträffar och kommer aldrig till dom heller....jag firar inga högtider för jag begriper inte varför jag ska fira på just den dagen som andra bestämt? Jag vill fira, festa när jag vill..

Jag är onormal och har aldrig ens förlovat mig, än mindre gift mig... jag passar inte in.
Gammeldags värderingar? tro? hopp och kärlek? Sluta aldrig tro, sluta aldrig hoppas..tror på kärleken, den äkta, den vackra...den där enda..

Jag har värderingar, jag följer bara mitt hjärta, det sa ni ju till mig att göra....och gud så skönt det är.

Varför är jag inte i djungeln bland aporna?? Jag älskar ju djuren...så befriade från människans påhitt, dom lever, dom älskar, dom njuter...dom ljuger inte, dom gör ingen illa..dom bara är..å lyckan ler mot mig när jag får vara ibland dem....då känner jag mig hemma!

Där jag kan få hjälpa en liten myra som fastnat på sin väg, utan att människor ska hänga över mig och ifrågasätta mitt förstånd? Hur kan du hjälpa en myra? En myrjävel?

Eller en liten söt mus, som skadat sitt ben....utan att återigen få höra hur dom förstör och ska utrotas då de trampar in på människans revir - hur fan ska musen veta?, när människan har tagit över allt? Vad finns det kvar för er?

Varför måste jag alltid förklara mig för människan som undrar då jag vill hjälpa? Varför är det så svårt att förstå att alla inte ser det som ni gör?

Tänk att få slippa se människans miner när jag stannar min bil för att flytta undan alla grodorna som sitter på vägen?

De där minerna jag sett alltför många ggr, de där minerna som ifrågasätter ens omdöme, förstånd och mentala hälsa?

Var gick det så snett?? När blev det fult att bry sig om andra? När blev det så jävla fult att bry sig om en daggmask på marken?

När bestämde människan att det skulle vara så här? Något är bestämt fel på en...?!

Jag är så dödligt trött på att förklara....som om jag ska måste försvara mitt beteende? Ett beteende där jag endast vill och bryr mig om de som inte talar mitt eget språk.


Konsten att leva livet utan att påverkas av andras påhitt, normer, ideér....att följa sitt hjärta.

På Lördag natt ska jag vandra ut till min kärlek....sen ska jag vara där tills jag inte kan vara där mer...

Och där vid havet så spelar det ingen roll om det är höst, vinter eller vår... för det är lika vackert därute året om :o)

Snälla, snälla vår och sommar...kom snart tillbaks igen och väck upp mig till din mjuka varma skönhet, värm mig, håll om mig för jag behöver dig.

Här är en låt jag bara älskar, den påminner mig om sommaren då jag var liten....och låg där vid bryggan i timmar och studerade alla söta fiskar och krabbor och andra små filurer som bodde där i havet.

Seasons In The Sun

En annan underbar melodi med en fin text är denna som han också sjunger...japp, nu minns jag sommaren direkt.. då när livet var underbart..när de jag älskade fanns ännu hos mig!

If You Go Away

Och en sommarbild bara för att det ska vara så...




1/10 - 09

Detta är Dr Hook....han är en vän till mig!

Tidigt i våras möttes vi första gången. Han gömde sig under vattnet bland några stenar och tittade upp på mig då jag gick förbi.

Dan efter satt han där igen.....

Tredje dan satt han där ännu och tittade på mig....

Jag kände ett sting av oro, men visste att grodor gärna har sina favoritställen och jag ville inte skrämma honom, och han såg ut att må bra ju..

Fjärde dan likadant...

Femte dan när jag kom dit, låg han upp å ner och hans vackra mage mötte mina ögon istället för hans fina ögon...

Jag blev förtvivlad, och slet allt vad jag kunde i stenar, växter och allt - när jag fått bort det största stenarna, flöt han iväg fri...med magen upp mot ytan.

Jag tog upp honom och var så ledsen och förbarmade mig själv att jag inte tittat mer noga..men jag var ju rädd för att skrämma honom..

Hur länge han suttit där innan jag första gången lade märke till honom, vet jag som sagt inte.

Efter en stund i min varma hand, känner jag hur han rörde på sig - han levde ännu.

Hans ben var helt krossat och hängde helt löst och slappt vid hans kropp.

Vad gör man då?

Ringde veterinärer - men visste redan svaret, i Sverige gör man inget för en groda! Hade jag bott i utlandet, hade jag fått hjälp, det vet jag av erfarenhet att även där är en groda värt något.

Jag byggde ett sjukhem till honom, med skydd så att fåglarna inte skulle kunna ta honom och fick sen varenda dag mata honom med stora maskar som jag fick trycka långt ner i hans gap då han ingen ork hade i sin kropp längre. Dessutom massera jag försiktigt hans vackra ben för att få igång blodgenomströmningen.


Dag för dag blev han starkare.....benet drog han åt kroppen mer och mer, men jag visste att han antagligen skulle förlora en del av benet.

Han förlora inte hela sitt ben, men efter knäet fanns det inte längre något kvar. Först blev det svart, sen vitt, sen svart igen..å sen föll det av.

Denna oro gnagde inom mig, skulle han klara av att jaga själv? En groda behöver sina ben för att hoppa ju...

Han klara sig galant - han är en fighter och jag har nån bild på honom där han fångar ett byte, dock ingen bra bild :o)

Han fick senare än vän som heter Dr Mutant, då han är en korsning mellan en vanlig groda och en sjögroda, han presenteras nästa gång.










28/9 -09

Nollställa hjärnan, går det? Radera allt...jag trycker på Delete...
Vördnad...nytt, vakna...tankar du inte kan dela, saker du inte kan skriva. Skriver inget mer. Finns inte mer, borta.



Lägger ut lite bilder på Kungsfiskaren, ska ta bort några sen - Är mest för att visa min syster några bilder jag fick under helgen, då vi velat fånga denna ljuva varelse under väldigt lång tid. Hade varit underbart att få fota den i lite varmare sken eventuellt i regnets droppar.





26/9 -09

Där hjärta mitt har fäste, där luften är salt och havet sjunger för mitt inre.
...svårt att skriva ...låter bli.



En låt med en kvinna som kan sjunga så det känns i mitt hjärta. (Klicka alltid i HQ - High quality)


Well in case you failed to notice, In case you failed to see,
This is my heart bleeding before you, This is me down on my knees, and...

These foolish games are tearing me apart,
And your thoughtless words are breaking my heart...


Mamma mía!! Hennes röst när hon manipulerar denna fantastiska röst får mitt hjärta att slå frivolter..
Och självklart ska sånt här höras på bästa stereo med renaste, klaraste ljud och så högt att hjärtat hamnar i otakt!


Foolish Games

25/9 -09


Körde till Skanör efter jobbet...bara för att vara, ingen kamera, inget mer än jag själv och ljudet samt doften av havet...inga människor, så stilla så lugnt..tar av mig mina skor och går ut i havet, vinden är mild och luften är saltad av havet.

En säl simmar därute och blir nyfiken på mig och simmar in, våra ögon möts..

Har svårt att slita mig och sitter där tills det blir mörkt och månen lyser upp alla vita snäckor som vilar till havets musik..

...Sätter mig i bilen och en låt spelas..



It's amazing how you can speak right to my heart...



Denna bilden är inte från idag - hade ingen kamera med mig.



23/9- 09

TACK!

..för alla vänliga rader i o m min medverkan i Camera Natura.

Tack till er på Camera Natura för allt, men även för att ni vidarebefodrat era kunders fina rader om min artikel och bilder till mig.

M v H
Tammy

The Show Must Go On

....... Inside my heart is breaking
My make-up may be flaking
But my smile still stays on...








21/9 -09

..en helg på en Ö..

I Livets tecken - Bröllop & Dop i en vacker vit gammal kyrka.

Och en underbar gammal favoritlåt med Chris De Burgh

In A Country Churchyard



Hörde några fina visdomsord idag

"Ta för dig flicka! Räds ej morgondagen! Tag allt du vill av glädje och skratt"




13/9 -09


I en annan värld, borta från allt och alla...


You can't break my spirit - it's my dreams you take...sjöng han...

Men i denna låten visar han sin själ.. en av de få i denna kalla egofixerade värld där kränkningarna avlöser varann och inte vet nån gräns längre..

" No Bravery "






10/9 -09


Lite bilder från kärleken...

Och en låt från Sonja Aldén för den är så vansinnigt vacker..

.. och för att det är just som som jag själv känner, man får ALDRIG knacka på någons dörr - för att fylla upp sitt eget hål om man inte menar från sitt hjärta det man säger och gör...

Aldrig...

Du får inte....









7/9 -09


When I'm Gone...

För många år sen hörde jag en låt som trilla rakt in i mitt hjärta...Lyssna gärna på den - When I´m Gone med MSG.
Den kom att betyda mycket för mig..

Åren gick och en dag tog jag bilden - den jag valde att kalla med samma namn som finns uppskickad på bl a nätet.
Jag visste direkt att det var den bilden, och den kom att bli en av mina egna favoriter, en av de bilder jag själv är stolt över.

För mig handlar det om livets förgänglighet....att Aldrig, aldrig ta någon för givet...

...och jag har aldrig tagit någon för givet i mitt liv, aldrig tagit livet för givet..lärd att det tar slut när man minst anar det.

..den 7 september....och jag ska aldrig glömma detta datum som för alltid är förknippad med livets slut.




3/9 -09


Tro att livet är värt att leva och din tro kommer att förverkliga det.



"Liten vän i motvind "



31/8 -09


Ibland så har man inga ord...

Jag lyssnar på en låt, lyssna! How Can I tell You




Denna bild är inte samma som Hanging Around - utan en jag tog någon sekund senare..


30/8 -09


En tur till skogen och plockade kantareller och njöt av skogsmyrornas härliga liv.





29/8 -09

BRUKSHUNDSKLUBBFENOMENET OCH EN ÖNSKAN OM ATT FÅ VARA IFRED!

För många år sen, inte så många egentligen..men några år sen, så var jag medlem i Svenska Kennelklubben - SKK.
Jag var även med i min hundsrasklubb - Svenska Newfoundlandsklubben.

Varför det? Jag vet faktiskt inte riktigt, det enda jag vet: för att kunna ställa ut min hund, var jag tvungen att vara medlem i en klubb. Lite diktatorstil över det hela...är du inte med här, är du ingen, eller så håll dig borta!! Här håller vi minsann ihop, vi som vet och kan!

Jag avskydde det....

Men jag var med av en anledning.

Jag hade övertagit en hund som var vanvårdad, och där veterinär sa till mig att denna hund lever säkert inte året ut, i så dålig kondition var han.

Jag gav ALLT!!! Jag gav honom min kärlek, ömhet, min vård, omtanke och jag gav mig FAN på att visa alla svin att denna hund skulle jag få tillbaks till den han egentligen var!

Ett år efter, ställde jag ut honom på Malmö Internationella utställning med hård konkurrens från andra länder och det kunde inte gått bättre, han sopa golvet väldigt rent!

Folk kom fram - vem var denna hund? Skulle jag kunna tänka mig att låna ut honom för avel?

Aldrig i livet!! Jag gillar inte deras syn på djur helt enkelt! Som en möbel vi lånar ut för att han har fått så fina betyg av nåra fjollor som anser sig veta bäst!

En tid med rosetter, intyg, diplom o.s.v om vilken jävla fin hund man hade.... Jaha, var det det jag ville? Önska? Självklart inte....jag strunta fullständigt i cert, diplom och rosetter och pokaler...är min hund finare för att han har ett diplom? En titel på att han kanske är en Champion?

Självklart hoppa jag av hela karusellen, jag hade ju skaffat hund för att jag ville ha en vän, en vän jag kunde ge allt för, och en vän som jag hoppades fanns vid min sida.

~~~

Under alla år har jag fotat, älskar att fota...för mig handlar det om att koppla av, att skapa, att fånga det jag ser...en utmaning - att bara få vara..

I.o.m min fotografering har jag kommit i kontakt med andra fotografer....och tillställningarna runt just foto!

Bildvisningar, utställningar, att sälja bilder m.m. Men återigen kommer jag till detta att vara med i klubbar, grupper o.s.v

Man ska vara med i olika klubbar! Föreningar, man ska ha bildvisningar och utställningar och är man riktigt vass, så kan man bli antagen till de finaste klubbarna, ett betyg på att man är erkänd!


MEN OM JAG INTE VILL VARA MED I ERA FINA KRETSAR OCH KLUBBAR? HAR NI DÅ RÄTT ATT SITTA OCH PRATA OM MIG PÅ DIVERSE OLIKA SIDOR PÅ NÄTET? VEM UTAV ER KÄNNER MIG? INGEN AV ER!!


Jag är inte intresserad! Jag behöver inte det erkännandet som en del strävar efter, för det har inget värde för mig! Jag gör detta för att jag älskar att fota och för att jag älskar att vara bland djuren och i naturen, så långt ifrån alla klubbar och helst människor som möjligt!

Att ge en intervju, att bli tillfrågad är hedrande, men snälla ni som snackar, försök förstå att alla inte vill vara med i hela jippot. Jag har tackat nej till de mesta av den enkla anledningen att det ger mig ingenting och jag vill inte ta död på min egen skaparglädje genom att umgås med folk som inte har annat å göra än att sitta och snacka dynga om andra!



Och när jag ändå är så elak så kan jag också här skriva att jag har inget intresse utav att träffa andra fotografer, precis lika lite som jag är intresserad av att springa på hundutställningar.

Jag tycker om att se på bilder....det betyder inte samma sak som att jag vill vara delaktig i era träffar, möten, klubbar och sidor på nätet.

Jag värdesätter er som ärligt kan uttrycka er mening och tyckande, men jag vill inte se andra skriva som om de vet vem jag är/känner mig o.s.v - jag finner det osmakligt!

Ja, jag är förbannad!!! Och jag vet att ni är många som läser här och jag hoppas mina ord går in.

Bara en sån här sak som kvinnor som skapar egna klubbar...men snälla....hur står det till? Vad är poängen nånstans?? Här tjatar folk om jämställdhet, sen bildar man klubbar för endast kvinnor! Påminner mig om brukshundsklubben :o)

Jag går min egen väg, jag vill och kommer ge ut bok/böcker kanske rent av, har många tankar...jag ger intervjuer ibland och känner mig väldigt glad för att man önskar ha med mig, jag som valt att inte vara med i era kretsar.

Jag hoppas att man fortsättningsvis kan förstå att alla inte vill vara med, att det finns de som tackar nej, att det finns dom som gör detta av kärlek för något som brinner inom en...

Nog snackat om detta nu :o)

En underbar dag bland grodorna har det varit och imorgon så ska jag njuta av de flitiga myrorna tror jag, och självklart om de tillåter mig att få vara där...

Och JA, jag är fortfarande lika stolt över min systers Sm-seger :o) Denna underbara syster som inte heller vill vara med i klubbar och tänka sig, hon är inte bara svensk mästare i UV- hon är även Sveriges snabbaste kvinna i windsurfing ;o)
Vad är jag då? Jo, jag är hennes lillasyster och imorgon tar jag årets bild :o))

Fyfan vad odrägliga vi är!

Allt gott till er fotografer därute, ta detta inte personligt - utan en önskan om förståelse att alla är inte lika och har samma önskemål

Några nya bilder på Grodor!











26/8 -09

En doft av en oskyldig liten varelse....en doft av sommar...en doft av kärleken...så befriad från alla människors skitsnack fick jag njuta av en grodas uppenbarelse och hur våra ögon mötes...så oskyldigt och så ärligt.

Tack du fina lilla vän..





25/8- 09


En till artikel med Jonna, den kan läsas HÄR




24/8 -09

Jag är såååå stolt :o)

Min underbara syster Jonna Bergström blev i helgen Svensk Mästare i UV-fotografering!

Som första kvinna i historien...

Ej att glömma, hennes body Ingvar Eliasson, som kämpade ihop med henne!

Jag är så oerhört stolt över dig, inte bara jag förstås - utan även John, vår bror.

Och jag vet....jag vet så väl att mamma och pappa ler lyckligt nu...

Läs mer om Jonna HÄR

Läs gärna vad våra Norska grannar tycker LÄNK

Älskar dig sis!




17/8 -09


Idag skulle du fyllt år..älskade mamma!!


Jag tog och gick ner till småbåtshamnen igår kväll/natt när jag behövde syresätta min hjärna...

Iklädd mina shorts och linne, njöt jag av nattens ljumma vindar - detta jag längtat så efter...

Att höra vinden leka med båtarna...ger mig en nostalgitripp som vanligt, detta jag är uppfödd med.

Hur det klingar när stålvajrar slår mot stag och master, gnisslet i förtöjningarna som alltid fick mig att undra om båten skulle slita sig loss för att som båt vill jag känna havsskummet yra omkring mig...

Dessa rogivande läten av guppande båtar...

Det sitter människor där i båtarna och njuter av sommarkvällarna..man hör skratt och någon högt brista ut i ett ännu högre skratt..

Två kvinnor kommer gåendes emot mig på båtbryggan, dom stannar upp och anförtror varann att alltid ställa upp för varandra om det blir svårt, i deras händer har dom varsitt vinglas och dom märker inte hur vinet skvätter ut..

Musik hörs på avstånd emot mig....Gyllene Tiders - Sommartider....för att i nästa sekund skiftas ut mot Leva livet...

Jag sätter mig på en bänk och ser upp mot himmeln, så stjärnklart det är där uppe...

Det är sommar.


Har skrivit en artikel om Nyckelpigsinvasionen, kommer antagligen att justera den med andra bilder m.m.
Se "Artiklar"

För alltid ert havsdjur i Havet mamma & pappa - en bild, misslyckades med att få fram havets droppar, men dom vilar på mina ögonfransar, och i mitt hjärta.

Saknad!





13/8 -09

Jag ligger lite back känner jag, eller gör jag det?

Tänkte på uppdatering, men vem uppdaterar jag för? Vem har jag en hemsida för?

Så lätt man faller in i något...och krav är allt det aldrig får bli. Så, jag ligger inte back :o)
Nästa uppdatering sker år 2013 om jag lever då. Aldrig ta något för givet Tammy!

Nåja, Nyckelpigorna kommer jag in på....

Dagar har varit fyllda med dessa underbaringar...mina misstankar som gick i uppfyllese, som i sig ledde till intervjuer för tidningar, samtal från höger och vänster, aldrig hade jag väl trott att det skulle bli sånt liv?

Mitt i allt skulle jag skriva en artikel, lämna in bilder - från en dator som var helt ny för mig, jag hitta inte ett dugg. Mailkontakter som försvunnit då jag bytte dator och inte fick in det i den nya. Varpå viktiga mail försvann och jag blev än mer försenad.

Men vad gjorde jag då? Jo, jag gick ut och fota istället, arghhh!! Som en drog tog över mig, och bara sa - UT OCH FOTA NU TAMMY!! Så jäkla typiskt mig, att hur stressad och sen jag än är, så måste jag göra något annat...

Hur skulle jag kunna låta bli, det jag önskat fanns här, nu, inte sen, inte när andra har tid..utan nu!

Satt långt in på nätterna och försökte jobba ifatt mig, för att inte glömma mitt vanliga jobb som skulle skötas..och vänta nu lite, sommaren är där ute, vaffan gör jag här inne? Jag måste ut, jag skiter i allt!!

Och det är just det jag gör - jag skiter i allt!

Men jag fixa deadline, jag gjorde det jag ville, jag hann säga hej till min kollega - Hej kompis :o) Tack för att du finns, men främst för att du förstår en svinjobbig kollega.

Aldrig några krav, aldrig några måsten...

Så, en artikel kommer jag skriva HÄR om nyckelpigorna, min syn, mitt sätt att se hur människan återigen får mig att reflektera över synen på annat levande.

Och javisst, det finns annat som fånga rmin blick mellan varven - fjärilar....

Blåvingen...denna lilla blå fjäril som är så liten, men ack så vacker...vad har hänt?

Jo, jag har lyckats fånga den i luften :o) Och det är ren tur, har inget med skicklighet att göra, så berätta inte hur bra jag är, för det är inte sant! Jag rikta kameran efter dom där de flög runt och lekte, hur ställer man skärpan på något som flyger runt? Fråga mig inte, men någon ville väl göra mig glad denna dag - för jag fick dom i luften :o)

Sluta svamla Tammy!!

Ok, nån bild..

Här nedan Painted Lady eller som man på svenska säger Tistelfjäril






8/8 -09


Som jag skrev igår, så fixa jag min deadline - otroligt med tanke på att jag var ute och fota enda in i det sista :o)
Tidningen där jag bl.a är med, kommer redan nu i september och datumen är den 11 sep.

Kom nu inte och säg att jag inget berätta denna gång!

Nä, nu ska jag ut och fota lite!!

Några nya bilder...

....lite porträttbilder, jag tränar! Känslan ni vet, ingen fashion här inte, en kam borde man kanske dragit genom håret först? En modell behöver jag faktiskt!
...och en bild från Ale Stenar i fullmåne, helt sagolikt är där!!
Om ni tittar noga så ser ni bl.a Karlavagnen, som var min ambition.






6/8 -09


Utanför kroppen upplevelser har man ju hört talas om..., men kan man drabbas av liknande fenomen om man inte varit död?

Det känns som om jag stundtals går brevid mig själv och bara tittar på henne, följer hennes steg - förundras över hennes tankar och känslor - önskar jag kunde hjälpa henne... men finner alltför ofta nuförtiden att jag bara finns där, men kan inte hjälpa henne..jag bara finns, nästan likgiltig stundtals om vad nästa steg blir..

Önskar jag kunnat skydda henne, men jag svek henne, jag kunde inte skydda henne..

Liksom jag förundras över folk....denna falskhet..

Som man håller på...att man aldrig tröttnar, hur orkar folk hålla på? Är det så viktigt att få bekräftelse? Kan man gå hur långt som helst? Kan man sälja sig själv så jävla billigt?

Du har pantsatt din själ!!

Jag går min väg, min egen väg - vill inte veta av mer. Vill inget mer höra, jag stänger av.

Njuter...

Skruvar upp musiken på det högsta och känner hur vinden leker med mig när jag rullar ner mina rutor och kör dit hjärtat vill.

Jag är vid Havet...jag är hemma. Jag är vid djuren och naturen och ni bor där blodet rusar i min kropp. Där känner jag mig aldrig likgiltig, jag känner bara kärlek.

Jo, jag fixa min deadline :o)

Lite bilder från ett älskat Österlen.

22/7 -09

Camera Natura - En publikation som även kallats Världens vackraste tidskrift har kontaktat mig igen - jag känner mig oerhört hedrad och har tackat ja! Har faktiskt blivit tillfrågad utav dom en gång tidigare, men var då tvungen att tacka nej. Att då bli tilfrågad igen, är för mig väldigt ärofullt.

En ära som Svensk Kvinna, men även en ära då jag aldrig sökt mig till fotoklubbar, eller sökt att få vara med nånstans - utan att då bli tillfrågad känns för mig som att jag är på god väg, min egen väg - att följa mitt eget hjärta.

En naturfototidskskrift som samarbetar med ledande naturfotografer från hela världen, den tidning jag själv alltid beundrat för dess oerhört vackra bilder. Samt deras höga kvalité - Så det är en stor ära för mig att mina bilder önskas vara med där.

Jag har en deadline att hålla och när mina bilder kan ses i denna tidskrift kommer jag att skriva om här, om nu någon önskar att få se och läsa :o)

Tack till Camera Natura!






20/7 -09

Vill börja med att säga att jag med hjälp av min syster Jonna Bergström skrivit en gemensam blogg om hur en Stjärna föds :o) Du kan läsa den här om du vill- Se Länk

Återigen vill jag ta upp anonyma inlägg och mail skrivna till mig.

Jag besvarar inte anonyma mail från folk som kallar sig allt möjligt underligt. Lika lite som jag publicerar anonyma inlägg i min gästbok här.

Så alla ni som kallar er Dogmalovers, kultur, qvinnor och vad ni nu vill hitta på för namn, ni blir inte publicerade och ej besvarade för jag anser att man presenterar sig eller så behöver man inget säga. Iaf inte till mig, så tack på förhand!





17/7 -09

Oj, har jag en hemsida? Vad kul, den hade jag glömt bort :o)

Man skulle kunna tro det iaf...kan någon vänlig själ uppdatera åt mig?

Det är sommar....min årstid.

Vad hittar jag på om dagarna? Ligger jag på playan och grillar mig? Tar jag ett dopp i det blå? Får jag serverat en massa goda drinkar med söta paraplyer i tro?

Jag jobbar!!

Av en sjuk anledning så har jag inte tagit semester ännu, jag har inte ens bestämt när jag ska ha semester, ja hör å häpna!!

Detta är högst onormalt, iaf när det gäller mig som alltid längtat efter just semestern...

Men i år har inget varit sig likt, inte ens förra året var det sig särskilt likt...

Jag kan inte förklara mitt onormala beteende, men jag kan däremot säga att jag har världens bästa kollega!

Vi har jobbat i över tio år ihop....och jag lider med honom :o)

Han låter mig gå när jag vill.....han ger mig frihet och han låter mig ta semester när jag önskar, och jag uppskattar honom så oerhört mycket!! Han förstår att jag måste fota...ibland, ibland väldigt ofta..ibland inte, ibland alltid...ibland inget alls..

Jag finns självklart där för honom också när han behöver gå till tandläkaren stup i kvarten :o)

Just nu fotar jag något som är för mig helt unikt...jag är helt fokuserad timmarna innan jag går till jobbet och timmar efter jobbet och sen måste jag njuta av havet, av alla djur, av djurens underbara ljud...av sommarens dofter, av alla grässtrån, av alla små filurer som flyger runt..av solen, av värmen, sa jag havet? Jag bor i havet nämligen resten av tiden - i, just det..

och jag längtar så fruktansvärt mycket efter att fånga en tromb...när ska detta ske? En bra bild på en tromb menar jag, har dåliga..

Nåväl, det jag fotar nu, det som berör mitt hjärta är inga vackra bilder, ånej - bilderna är ganska fula faktiskt, inte fula så, utan det är något unikt för mig som alltid älskat detta, att då få se det ske gjorde mig helt lyrisk och fast jag suttit där och väntat i fyra timmar och var redo, så börja jag skaka på händerna av lycka då jag såg det ske, så nu är väl alla bilderna suddiga - det flesta iaf, kanske någon är ok? Måste skärpa mig!


Jag måste följa detta mer.....jag måste vara redo, och hur kul är det att sitta och titta in i en buske i fem timmar? Jo, det kan vara hemskt kul faktiskt, iaf för mig - jaha ja, så kul är mitt liv - ja på den nivån är det ..

Inga bilder, vad har hänt? Jo, bilder finns nånstans - men jag är ju upptagen med att titta in i en buske på min lediga tid och jag antar att jag snart tvingas att ta semester, eller så skickas jag väl in i en madrasserad cell och det hade nog vart ganska kul det med, iaf kunde det alltid varit värre...inget kan bli värre än vad det varit.

Denna blomma, tagen i dagens sista strålar vill jag ge min vän och kollega för att du alltid ställer upp, alltid finns - för din otroliga förståelse och all din omtanke.

Kanske skriver jag en blogg om detta projektet och då talar jag om det här då.

8/7 -09

Ont kontra Gott..

Finns ondska? En del säger självklart nej, men själv kan jag inte säga annat än Ja.

En del ondska är lätt att se och vi kan välja att ta avstånd från den. Men, det finns en annan ondska som inte är så lätt att se,..iaf inte i början.

Det är den förklädda ondskan, och den skrämmer mig mer än allt..

Den manipluerar, den ljuger, den utnyttjar, kränker, trampar, den krossar, den förgör!!

Utåt kan den charma, den är trevlig, kul, kan spela empatisk, kärleksfull m.m. - men det är bara ett spel, för den förklädda bryr sig inte om andra än sig själv. Den ser inte all förödelse den orsakat på sin väg framåt, för skulle den se, så skulle den inte kunna se sig själv i spegeln.

Dom spelar offer, det är synd om dessa människor...och ja, det är synd om alla den möter på sin väg.
Den pratar ofta om rätten att leva sitt eget liv, - att nu har den offrat sig tillräckligt för alla andra...och alla köper vi detta, för nån gång i livet måste vi väl ändå tänka på oss själva och inte på alla andra? Låter fint eller hur?

och visst ska vi leva vårt eget liv, men för den sakens skull, har vi ingen rättighet att utnyttja och krossa andra på vår taskiga väg.
Eller ska jag säga, på vår väg att finna vår identitet?

Men ser någon allt som sker/skett i kulisserna bakom?, ingen vet vad andra fått offra, vad andra fått utstå, vad andra fått kämpa, vad andra fått lida...för de där andra, dom hör man aldrig något från, för dom lider i de tysta.

Dom kämpar för att överleva. Dom gav ju allt, men det var aldrig nog.

Inom mig bor en hemlighet, den ska jag bevara - för den når aldrig det onda.


Det goda då....

Att se blommorna som växer längs vägkanten i den uttorkade jorden...vallmon som är så otroligt vacker då solen lyser igenom hennes skira blad... så ömtålig hon är, en blomma att vårda med kärlek.

Johannesört, kamomill som trängs med varann....så vackert, så vilt och otämjt..såsom havet.

En vän .....

Eller att bara få sätta sig ner när man kommer hem och ser att blommorna på bordet har fått massor av flitiga besökare, och jag fascineras så djupt över deras sätt att samarbeta...så starka, så små och jag fastnar där vid bordet en stund och bara försöker fånga dessa små filurer som är så extremt snabba med kameran.

..och i den stunden så försvinner allt bort, jag glömmer, jag är mig själv...jag är den jag en gång var...låt mig få stanna i det ögonblicket så länge det varar, för ibland gör verkligheten så oerhört ont att vara i...

Några bilder från det goda i livet..







30/6 -09

Jag börjar med att be om ursäkt!

Jag valde att banna vissa IP, och ibland får man då banna ett helt span, - vilket gör att oskyldiga drabbas, trist men tyvärr något jag själv valt att göra.

Men inte nog med det, jag råka ta bort en siffra för mycket- har aldrig gillat siffror ;o) och plötsligt kunde sidan inte visas för någon alls, men jag glömde checka min sida efteråt, och har tyvärr inte sett mitt misstag förrän nu.

Hoppas det ska fungera igen, och ser ni fel, får ni gärna säga till mig.

Nåväl, för att återgå till något roligare. Vilka fina dagar vi har, underbart! Synd att man jobbar bara ;o)

Men jag försöker iaf när jag slutat jobbet att slänga mig i havet, sen fota, sen bada lite till...

Så här på kvällen, förlåt - natten blir det nu och jag ska snart hoppa ner i min säng och vila ut mig för två? fem? ;o) Är väldigt trött iaf..

Så är det iaf rätt så avkopplande att sitta här och lyssna på musik och fixa lite...

I hear you talking, but your words don't mean a thing, I doubt you ever put your heart into anything...

...... No matter what I sacrifice it's still never enough....

Japp, hon är bra, Lucie Silvas.

Lite nya bilder, myror, grodor, lite från Skanör, var det mer? Nä, det var det nog inte..

Var rädda om er!










23/6 -09

I Längtans Tider...

Denna längtan.. efter vad? Vem? Fråga mig inte :o)

Jag är så väldigt spänd på min framtid, mitt liv...hur kommer det se ut? Bli?

Har ni känt likadant?

Som en bok man läser, men just i denna bok handlar det om en själv, mitt liv - där varje blad är oskrivet, men där jag vill skynda mig och nästan slå upp boken i slutet för att se en skymt, få en aning...- nu när jag skriver slår det mig att min mamma alltid sa att min mormor alltid började med att läsa en bok i slutet, för att se hur det var om det var lönt att läsa den eller inte :o)

Jag tror jag har lite av mormor ändå i mig...

Men vem är författaren? Är det jag eller ödet? Så många frågor, men inga svar...

Jag längtar, men vet inte om min längtan är min vän eller min fiende? Mina drömmar då? Jag vet inte om jag borde försegla dom?

Sannolikt har jag aldrig varit enklare att komma nära. Sannolikt är det också omöjligt för varenda människa att göra det. Omöjligt för alla utom en.

Jag tycker om att fota...men allt som oftast så känner jag att jag förlorat min syn.. min känsla, eller är det min rädsla att förlora?

Jag älskar musiken, att sjunga, att höra rytmen slå, dunka i mitt bröst, musik och bilder hör ihop och jag ber i stillhet för mig själv att musiken en dag återkommer, för utan musik är mitt liv så mycket fattigare..

Mitt mål är glädje och kärlek och kanske får jag en dag sällskap på vägen, då skulle den vara oändlig!

Jag undrar om jag fått för mycket sol idag? Men kan man få det?

För många frågor, för få svar...men visst måste det vara bra att vara nyfiken på framtiden? Det hoppas jag.
På livet...

Jag är nog bara en smula övertrött ;o)


Lövgrodor, dessa underbaringar som jag kommer att återgå ofta till, redan om ett par dagar faktiskt :o)
Jag älskar dom....jag älskar deras små söta händer, fossingar, ögon, uppsyn...vilken underbar liten varelse!

Några nya bilder på dom!




21/6 -09


I Väntans tider....

Och vad är då härligare än att sätta sig på en äng, fylld med prästkragar där små röda rubiner kryper runt och slänger iväg sig från blomma till blomma..

En himmel så blå, med vita små mjuka moln där ovan - det är livet för mig..

Några nya på mina små älskade rubiner




19/6-09

Jag måste vara den tråkigaste människan i hela Sverige? Som inte är ute och firar Midsommar eller festar runt med släkt eller vänner?

Nåja, det finns saker jag njuter mer av än att göra som alla andra...och för mig finns det nog inget bättre sätt än att få vara ute i den vackra naturen, långt bort från allt.

En underbar dag har det varit. Solen som värmt hela dagen och fick humlorna att bli alldeles lyckliga.

Tog sen och stack iväg och njöt av de alldeles makalöst söta Lövgrodorna som får mitt hjärta att slå frivolter!

Ska försöka att så småningom lägga in bilderna från Norge, Öland, men även någon från Hornborgasjön som jag fortfarande inte hunnit med, men en dag så .. Fler bilder på Lövgrodorna kommer självklart också en vacker dag ;o)







18/6 -09

Önskar er med ett gott hjärta en fin helg.



15/6 -09

Är så svårt att gå in om kvällarna nu, och ännu mer att slita sig från stranden - kan sitta där varenda kväll tills solen går ner och bara vara...

Måste göra en rättelse: Jag såg att jag skrivit fel i ett sms. Klantig som jag är så skrev jag " ..och ni behöver..." jag mena " OM ni behöver.."

På tal om att vara ute, så var jag vid havet som vanliiigt får jag väl snart säga? Hela helgen...men jag tog även med mig Lloyd, ett misstag kanske? :o) Men, han kan iaf få mig att skratta. Han är totalt galen, han är sååå fri, så otämjd, så vild...han är helt crazy och jag bara älskar det...

Jag älskar det vilda, det otämjda, såsom havet..

Att se Lloyd, är som att se en fri själ....och då ler mitt hjärta.

Gjorde förresten en blogg om det på Fs, då en härlig kvinna i USA så gärna vill se mer av honom, och hon finns därinne :o)

Du är förstås också välkommen att se, tyvärr blev kvalitén dålig då bilderna komprimeras så mycket där inne och även förminskas.


Nu ska jag hoppa i säng, så jag kan komma till läkaren imorgon som ska se hur jag mår!

Go'natt till er!




14/6 -09

Till Dig som fortsätter jaga mig!

Jag tycker synd om dig.

Du vet om att jag bannat ditt IP, det du använde dig av först. Kanske borde jag banna ditt riktiga också? Men folk som är ärliga, bannar jag aldrig.

Jag ansåg att då du inte klara av att hålla dig borta från mig, så fick jag hjälpa dig ut härifrån.

Men, det blev väl för mycket för dig? Så nu gömmer du dig bakom anonyma IP adresser och fortsätter din jakt... kanske är det du som även skickat anonyma mail till mig? Struntsamma....jag är trött nu.

Jag har ett liv att ta hand om....




13/6 -09

Funderar på varför en del använder sig av andra? Varför man trampar på andra? Utnyttjar andra? Gör andra illa...

Jag skrev ner en kortfattad version om lite från mitt liv, vad som gjort att jag blev den jag är, varför jag valt att tro på ärlighet, omtanke, rättvisa, kärlek...

Kanske är man naiv? Men jag är åtminstone den jag ger mig ut för att vara.

Här är den storyn Mitt liv




12/6 -09


Jag är inte paranoid - men jag finner det hemskt obehagligt när man inte slutar jaga mig!



Du som jagar mig, du är bannad på min hundsida nu, i forumet där.
Du är även bannad härpå ImageOrama.com så att du ej längre kan läsa min gästbok.

Jag hoppas du kan lämna mig ifred både här, på Fotosidan och på Hundportalen.se


Lämna mig snälla ifred nu!

Ps. Att ni andra tittar på mina bilder, både här, på Fotosidan och på min hundsida känner jag mig väldigt hedrad över,- snälla, ta inte åt er!
Ni VET att detta inlägg inte gäller er, då ni kan både läsa i min gästbok, och på min hundsajt utan problem. Det kan inte den personen nu längre. Ds.





11/6 -09

Stack ner till havet efter jobbet. Molnen var tunga, och det var kvavt och tryckande, den kvävande känslan fick mig att stanna kvar....likt en ångestkänsla som förlammar ens inre...väntan.....

Tänk om en Tromb kunde uppstå? Min dröm efter den där perfekta trombilden jag har i mitt huvud, eller ännu hellre; drömmen om en F5:a ...så djupt fascinerad av naturens makter..

Men dom tunga molnen drev iväg med vindarna - och jag kan känna allting andas igen..

Älskade hav, så vilt, så otämjt, så befriande...

Trombjakten får fortsätta annan gång, nu ska jag krypa ner i ett varmt bad och sen hoppa ner i min säng med en av de fem böcker jag håller på att läsa ;o) Ja, hur normalt är det att läsa fem böcker samtidigt? Men, jag har aldrig påstått att jag är normal :o) kanske därför jag först känner ro vid havet, därför att jag känner mig lika vild, otämjd som det blå ..

Var rädd om dig, du som läser....tittar, ser.... det finns bara en som du, låt ingen skada ditt hjärta!






9/6 -09

Två nya bilder.

En bild på den obstinata, vilda, galna, crazy underbaringen Lloyd då han var en liten valp - Då 15 -20 kilo kanske? ( Nuffar väger mycket som valpar redan, fast dom vet inte om det ;o) Nu närmare 70 - 75 kg och han vet fortfarande inte om att han är tung och STOR, och ack så stark så man hänger som en vante efter honom? Och han växer visst ännu :o)

31/5- 09

..För Alltid..


En bild


30/5 -09


.....Amore Vincit Omnia....

En bild



28/5 -09

Kan själen bli våldtagen?

Hur förklarar jag för mitt innersta när det inte förstår?

Vid havet svallar vågorna i takt med mitt hjärtats slag.....en liten fågel flyger framför mig på min väg längs stranden och stannar upp och fyller mitt inre med dess klaraste vackra, men även så oerhört smärtsamma toner...så liten, så stark...

På marken blommar Liljekonvaljerna och fyller mig med deras underbara doft....
... en liten, så väldigt liten, men dock inte obetydlig snigel lever där i konvaljernas värld..

Naturen och Djuren, så befriade från människans lögner, falskhet och ondska...


Vad spelar det för roll om du vinner hela världen, men förlorar dig själv?

...visst kan en själ bli våldtagen...

En bild.


25/5 -09

Jag gör som blåmesen - Bygger nytt bo med mjukt och skönt omkring mig!
..en smula Hav och en smula sol, och allt blir så mjukt och skönt igen..




19/5 -09

Jag kan se mig själv i spegeln...jag kan möta min egen blick, jag kan se hur tårarna faller....
... och jag gömmer mig aldrig bakom en lögn...


Ingen bild


17/5 -09

”Att vara fri, att kunna stå upp och lämna allt – utan att se sig tillbaka. Att säga ja ...” 

Så skrev Dag Hammarskjöld.

Ja...till livet..?? Ja till kärlek..

Till all lycka är kärlek något som livet är i stånd till oberoende av den personliga historien, bara möjlighet ges..

För utan den illusion som vi klamrar oss fast vid, den som kränker vår självkänsla, vårt jag - den som i viss mening hör till barndomens sårbarhet ....kan livet vara underbart men även grymt..

För som vuxen borde jag vara betydligt starkare och egentligen endast sårbar i den utsträckning att jag inte lyckats utplåna spåren från det förflutna..

Jag ska alltid bara följa mitt hjärtats röst..

En Bild.




16/5 -09

Lycklig blir man om livets stora dröm slår in.
Små anspråkslösa drömmar om ny flott bil, snygga kläder, vackra hem, tjusiga titlar kan endast ge människan tillfällig tillfredställse som inget värde har..
Det är endast när man följer sitt hjärta som man vet vad som betyder något i livet.

En bild.



14/5 -09

Den som inte är villig att offra sitt livs ordning för att finna livets mening är förlorad...

Eller som en klok själ en gång sa: " Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora livet."

Bara en bild på en liten myra.



10/5 -09

Haväng



9/5- 09

Natur & Djur



6/5 -09

En stund i Bokskogen.



3/5 -09


Tänk att ett namn som Skåne, som sedan följs av namnen Malmö – Limhamn kan få mina ögon att tåras av ren lycka..

Kan det bero på att jag då fick se himmeln igen? Se horisontens linje, den jag alltid tar för givet, men plötsligt fattades den mig…

Kan det bero på att landskapet som möter mina ögon är nu öppet och fritt med böljande gula rapsfält i det oändliga?

Kan det bero på att Tallarna, Granarna, klippväggarna som följt mig mil efter mil och som fångade himlen - nu bytts ut mot den ljusgröna skiraste Bok som aldrig varit mer vacker än nu?

Kan det bero på att mina ögon nu äntligen ser mitt glittrande Hav?

Inte vet jag, men jag kan andas igen – jag är ju hos mitt Hav!

Sett många ställen under helgen. Fina ställen också. Fast på en del ställen verkar det som om de ryckt upp de mesta Tallarna, låtit några stå kvar – byggt en massa hus, satt dit en förskräcklig mängd av människor som bara ÄR! Som döda själar!

Jo, jag älskar faktiskt också Tallen, som den växer här t.ex vid havet, i Harmoni med ljuset.

Hoppas ni haft en Jättefin Valborg!

Lite nya bilder finns här också, från Skåne förstås!


Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo, några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
Där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.

Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ, ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri, när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill, när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.

Några rader från U.Lundell (ej hela texten) som ligger mig varmt om hjärtat.



29/4 -09

Gick till Havet för att finna ro i min själ - fann några små varelser i solens sista strålar.



28/4 -09

Bara två små varelser i "Insekter"



27/4 -09

En stund vid Havet " Natur"


25/4 -09

Om någonting inte kan gå fel, så går det fel i alla fall. Så sa han visst, Ingenjören Murphy och han har förstås helt rätt!
Min kamera har gått sönder, men tack och lov har jag min gamla kvar om det blir läge att fota något.

Men även p.g.a en sjukdom som begränsar mig nu.


Därutöver är det mycket annat som jag försöker ordna upp – så därför har det blivit lite dåligt med uppdateringar här, men jag hoppas kunna få in en bild då och då!

Detta var iaf en liten uppdatering. Ett steg fram.

17/4 -09 ...bara en liten myra..



15/4 -09 Två bilder ovan och en bild under ytan - "Paddor"



12/4 -09 Ny Kategori får det bli ->> "Paddor"

Fått en del mail nu om jag har en Blogg. Ja, jag har blogg. En på Fotosidan som är en ytlig, tramsblogg jag endast skriver i när jag sitter och och inget vettigare har för mig! Och en som jag inte länkar ut, en privat, ämnat endast för mig. Så har jag svarat på den frågan också, fast här och inte i mail då jag inte orkar och har lust att svara på mail.




11/4 -09 I Blåsippsdalen


5/4 -09 Bara en liten snäcka från Skanör "Hav & Strand" + en wallpaper


3/4 -09 Det vilda från Havet "Fåglar"


29/3- 09 ...tänk att få vakna till en värld som blommar..... till en sol som värmer ens trötta vingar.....hur jävligt livet än är, så sviker hon aldrig! "Nyckelpigor"


28/3 -09 Lite nya från Havet, Grodorna och från Limhamns - fåglarna.


24/3 -09 Kärleken till dig, till havet...Från Skanör idag i "Hav & Strand"


24/3 -09 ÄNTLIGEN har jag fått hjälp med en kod som ballar ur, pust!! Nu ska allt fungera perfekt igen!


23/3 -09 Forsätter försöka fånga Havets själ. "Impressionism"

20/3 -09 Att känna Lappugglan segla över ens ansikte är en upplevelse...idag fanns även en Pärluggla på plats. Mycket ugglor just nu, till min stora glädje!


18/3 -09 Stack till Skanör efter jobbet för att se om jag kunde finna detta sagodjur igen "Lappugglan" och jag fann honom..
Var där tills han började kvällens jakt....med tysta vingslag sväva han omkring, så förtrollande vacker! Måste åka tillbaks igen å igen..


17/3 -09 En alldeles underbar Lappuggla har landat i Skanör & Falsterbo och förtrollade en med sin skönhet! Finns under " Fåglar "


16/3- 09 Några av mina nya bilder på fåglarna från Havet, men som hamnar i Kategorin "Impressionism" då min tanke inte är att avbilda arten utan här är min ambition att fånga; Känslan...det vilda, det otämjda, både havets och fågelns själ. Något från mitt hjärta..
Försöker fånga penseldragen och det ska således ha en målad känsla " Impressionistisk känsla" Bilderna görs självklart i kameran och ej i PS! Börjar med att ladda upp några, som jag säkert byter ut sen mot andra :o) Nä, nu får jag gå ut och rädda kvällens Grodgäng från vägen - varför måste dom somna mitt på vägen för? :o)


15/3 -09 Jag ligger en smula back med mina uppdateringar. Men, nu får vissa bilder vila till sig ett tag, då jag har fått nya bildideér - eller en ambition får jag väl kanske säga att göra en viss sorts bild.
En bild att fånga själen, känslan, det måleriska/impressionistiska i fåglar. Jag kämpar, men det är inte så lätt att få fram just det jag själv önskar att se. Nåväl, jag får på det igen och nya bilder kommer väldigt snart.


6/3 -09 Våren vaknar sakta upp.. Snödropparna vakna upp redan i Januari, och sen kom vintergäcken som står som små flickor i söta gula klänningar och dansar efter solen.
Grodorna har även dom börjat vakna upp så sakta.....och med en dator fylld med grodor, myror och nyckelpigor, kan man lika bra greja fram lite wallpapers. Så, tre nya på Grodor. Finns även under "Nya bilder" såklart.

Idag gör jag wallpaperna efter måtten 1280x1024. Är väldigt svårt i dagens läge att se vilken upplösning som är populärast då många sitter med Widescreen. Men högerklicka på bilden och ta" Använd som skrivibordsunderlägg" Anpassar sig inte bilden då, så ta anpassa.

5/3 -09 Nya bilder kommer snart, hoppas jag... Jobbar med en ny hemsida, som kanske ser dagens ljus en dag. Tänkt att bli en sida med foto bl.a. Design/layout med bilder m.m låser mig för tillfället, men det är väl då man ska fota istället.

2/3 -09 Ett nytt porträtt. Verkar aldrig få tid att gå igenom de där porträtten, så det blir en bild då å då istället. Borde väl skapa en ny kategori som heter "Porträtt", men de får ligga under Människor så länge.

28/2 -09 På min väg körde jag förbi något som likna en groda som satt på vägen....var tvungen att vända för att se om jag såg rätt. Jo, det var en vacker groda som satt där och jag lyfte den försiktigt in till diket, så att den ej skulle bli påkörd.
Det var då jag kände blicken..och när jag vände mig om satt denna rovfågel och spände sin blick i mig. Finns under "Fåglar"


26/2 -09 Drömmen om att få fota Korp verkar gå vägen, kanske t.o.m Örn eller annat vackert djur. Mer om det när det är aktuellt!
En ny wallpaper finns här nu - denna gång en snäcka som vilar vid havet. Se wallpapers, går även att se under nya bilder.

25/2 -09 Lite fler bilder på Lloyd, samt några nya under Hav & Strand.
Vill man se fler bilder ur Lloyds bravader, kan man läsa och beskåda dom i forumet på Hundportalen.se under de senaste slingorna som ligger här: Slinga 1 eller se på slinga 2

19/2 -09 Några smått tokiga bilder på Lloyd & Lukas från Flommen i Skanör.

4/2 -09 Uppdaterat med några nya wallpapers, plus några porträttbilder - fler kommer.
Blandat lite sommar och vinterbilder till wallpapers- se under Galleri - Senaste bilder.

Finns även en intervju med mig hos Johnny Buchwald se länk



21/1 -09 Uppdaterat med ännu fler bilder på de underbara Sälarna, samt städat bort lite Smått & Gott!

13/1 -09 Uppdaterat Info, mer bilder kommer snart på bl a sälar igen :o)

8/1 - 09 Ny kategori -> Sälar

6/12 -07 Har tagit mig i kragen och uppdaterat med lite nya bilder, 20 nya :o)

11/11 -08 Några nya bilder i galleri: Fåglar, Människor, Grodor

2/9 -08 Uppdaterat med lite nya bilder i kategorierna:
Grodor, Blommor, Mixat, Myror, Insekter, Hav & Strand, Fåglar samt Natur.

28/5 -08 Några nya bilder, kommer fler väldigt snart :o)